Jag fängslades av min fängelsevakt






En dag blev jag sjuk. Det var förkylning med smärta för att jag hade fått öroninflammation. Efter två dagar sa vakterna att jag skulle få gå till doktorn nästa morgon. Tre dagar gick med jobbig smärta. Ingen lyssnade på mig, ingen brydde sig om att jag led av öroninflammation. Vakterna ville inte prata engelska med fångar utom någon enstaka gång och det berodde på att de inte var så duktiga på engelska.

Det var ett häkte på ungefär fyrtio kvadratmeter. Jag längtade efter friskt luft. Vi var femtiofyra stycken där inne och två toaletter gjorde att äcklig luft spreds i cellen. I cellen var det mycket smutsigt. Det fanns fyra fängelseceller. I var och en av dessa fanns många män. En av dem hade mördat sin fru på grund av svartsjuka. En var dömd för brödbitssnatterier, som han begått för att mätta sina hungriga barn. En grupp var grymma tågrånare. Men jag hade inte begått något brott förutom att jag ville leva fri. Liksom en fågel utan bo letade jag efter frihet.

Lasarettsdagen kom. En av vaktare sa:"Vänd på dig!" Han satte handbojor på mina händer bakifrån och drog mig till bilen. Vakterna var fyra stycken, tre män och en kvinna. Jag hade inte haft någon kvinnlig fångvaktare förut. De satte mig i bilen och vi åkte till sjukhuset. Hon hjälpte mig att stiga ner och tog min hand. Det var jobbigt att ha bakbundna händer.

Vi kom in och stod i kö till doktorn. Jag sa att jag fick ont i händerna och bad dem sätta handbojorna framför mig. De struntade i mig. En gammal kvinna pratade med vakterna. Jag uppfattade inte deras språk men det verkade som hon frågade om mig. Hon tänkte kanske att jag var en farlig mördare. Hon var rädd men plötsligt andades hon ut och kände trygghet. Den kvinnliga vakten kom och låste upp handbojorna. Jag stannade och gick nära intill en väggmålning. En av vakterna reste sig ur stolen för att hindra mig att gå någonstans. -Tycker du om målning, frågade han. -Ja, jag är konstnär, svarade jag. Han blev förvånad och sa att han skulle hämta papper och penna till mig i min fängelsecell.

På vägen till fängelset såg jag den kvinnliga vaktens ansikte helt och hållet. Jag rodnade och blev plötsligt varm. Mitt hjärta slog fortare. Jag glömde alla besvärliga händelser som hänt mig under flykten. Vad hände med mig? Blev jag kär i min fångvaktare? Den som förtryckte mig i fängelset! -Jag måste känna avsky för henne, tänkte jag för mig själv.

Jag fick papper, penna och tre böcker om grekiska konstmålare och började rita och kopiera några bilder. Jag hade inte ritat något på väldigt länge. Jag längtade verkligen efter att rita. Under nästan två år hade jag inte haft möjlighet att göra det. Mitt humör blev bättre. Jag var samma skeppsbrutna person. Men jag blev kär och världen fick annan färg. Alla dagar sedan två år tillbaka var för mig gråa och tyranniska. Jag försökte vara tålmodig, men hur länge kan man undvika sin själssmärta?

Jag förflyttades till annan cell som hade nästan åtta meters yta och som var mittemot fångvaktarnas kammare. Där satt sjuka fångar som måste sitta i karantän. Jag måste få medicin fyra gångar om dygnet, eftersom inflammationen var allvarlig och farlig. Jag var upptagen med att rita hela dagen fram till klockan elva då ljuset släcktes, trots att min sjukdom borde hindrat mig, eftersom jag hade hög feber. Jag ritade till varje fångvaktare en eller två blyertsteckningar av deras barn eller någonting som jag hittade på. Eftersom de kände att jag inte var deras fiende längre, fick jag respekt. Det var spännande att få en väg till människors hjärta oberoende av den situation man hade hamnat i. De log och mjuknade.

Jag väntade på henne och räknade alla vakterna för att få reda på vilka tider och dagar som var hennes tur. Det var fyrtio vakter som var uppdelade i åtta grupper. Jag suckade och väntade. Den gången var kärleken mer krävande för mig än någonsin. Hon kom efter två dagar. Jag räknade varje sekund för att få se henne igen.

Jag gav en teckning till vaktchefen dagen innan och han sa att han var ledsen att jag hamnat i fängelse och att han skulle försöka att släppa mig tidigare. "Hur många dagar har du suttit inne?" frågade han. Det var femton dagar.

Efter ungefär en månad fick man ett papper att man fick bo i landet i sex månader. Därefter måste man lämna landet. Jag visste inte att jag måste önska att komma ut tidigare. Frihet är naturligtvis det bästa för en fånge. Men jag ville inte släppas tidigare därför att jag ännu inte pratat med henne.

När vi skulle röka fick vi ropa på vakterna för tända cigaretten, eftersom tändare var förbjudet i cellerna. Det var endast ibland som vi fick prata lite med väktarna också. Första gången jag ropade på henne för att få tänt cigaretten, förstod hon att det var första gången jag rökte. Jag kunde inte dra halsbloss. Från den dagen blev jag rökare, en riktig rökare. Hon var också rökare.

Jag tecknade Eros, kärleksguden i den grekiska mytologin, som är en bevingad barngestalt för henne. Jag bad henne att ge mig en bild av sig själv för att jag skulle rita den i stor storlek. Jag skulle ha mer tid att titta på hennes ansikte om jag hade hennes foto. Hon gav mig två bilder av sina barn istället. Jag försökte att rita hennes barn fort för att kunna prata igen om nya saker med henne.

Efter två dagar kom hon igen och jag gav henne teckningarna. Hon tackade och gick och satte sig i kammaren. Det var fem fångvaktare i varje vaktstyrka och de tjänstgjorde i åtta timmar. Jag stannade i åtta timmar framför järnstängerna och kollade på henne när hon hade vakt. Vid slutet av sin vakttjänst kom hon med ett papper i handen. Hon gav det till mig och sa: "Detta är som tack för du ville ju inte ta emot pengar. Men jag kan inte rita så bra som du." Hon hade ritat solen och en ö med en palm. Undertill skrev hon på engelska: ”Jag önskar allt det bästa för dig och din familj.” Erini Elirmano signerade hon med.

Jag är inom lås och bom och min kärlek berövade mig min frihet. Vad är en inkonsekvent situation? Jag fick trösta mig med att hon bara var en tjänsteman som inte kunde göra någonting. Jag fick inte förvänta mig att hon skulle befria mig. - Min frihet kommer den dag jag kan säga sanningen till dem, att jag inte är den som de tror, sa jag till mig själv.

Många hade sagt till mig att om du hamnar i fängelse när du ska passera gränsen, säg inte att du kommer från det landet, säg inte sanningen. Därför att mitt land har ambassad i Grekland och de skulle göra sin plikt och hämta mig till mitt lands ambassad. Efter det skulle inget vara känt om mina vidare öden. Avrättning var mitt straff eller livstidsfängelse om hade jag tur, därför att jag hävdade min politiska övertygelse. Jag hade suttit mer än nitton månader i fängelse i mitt land. Därför tvingades jag att hålla inne med sanningen om vem jag var och från vilket land jag kom. Där var tortyr, förödmjukelse och kränkning. Men här hittade jag min kärlek.

Jag kommer från Afghanistan, mitt förnamn är …, mitt efternamn är… Jag har ett barn som är med min fru. De har gått vilse i Aten. Jag måste gå ut tidigt och hitta dem …- allt var lögn. Jag var trött på att sitta inne. Det var nästan fyra månader sedan som jag var fri och tvingades att lämna mitt land. Jag räknar dessa lögner som vitlögner, eftersom man måste göra insatser för att överleva. Jag hade ingenting att förlora längre. Jag flyttade för mina föräldrars skull. De önskade att se mig levande.

Vad skulle jag säga till Erini om jag fick prata med henne? Skulle jag säga att jag var kär i henne? Hon skulle inte förstå varför jag hade ljugit om mina uppgifter. Jag är inte gift och har inte barn heller. Alla dessa tankar snurrade runt mitt huvud och jag bönföll Gud att låta mig stanna litet längre i fängelset. Jag lärde mig röka och blev professionell på det. Det kunde trösta mig lite. Fängelset var den bästa plats jag kunde vara på. Jag fick se min kärlek varje tredje dag i åtta timmar.

Det var för första gången som jag tyckte om att vistas i fängelset. Man måste vara galen för att tycka om fängelse. Jag hade blivit galen i hennes vänliga leende och hennes blåa ögon, som fick mig att tänka på det vackra blåa havet. Samt hennes långa, lockiga ljusa hår som jag önskade att jag en gång, bara en gång, fick röra. Hennes röst kan jag inte jämföra med någonting. Jag fick bara en behaglig känsla och glömde att jag var en hjälplös fånge.

En vecka gick. Jag tänkte att jag måste visa min kärlek till henne för den flammade upp i min själ. Jag kunde inte sova bra på nätterna. Alla dagar väntade jag på henne trots att jag visste hennes vakttider. Hon kom tillbaka igen. Den tiden blev en så vacker stund för mig att jag tänkte att jag inte saknade någonting trots min förlorade frihet. I stället fick jag min kärlek. Den enda sak som tänkte jag på den tiden var att få träffa henne igen.

Jag vågade säga till henne att jag var förtjust i henne. Vi rodnade båda. Jag var instängd och hon i frihet. Efter en minut sa hon att kände sig dålig och bad om ursäkt och gick och satte sig i kammaren. Jag vet inte om jag fått hennes kärlek om jag inte hade ljugit. Jag krävde att få sitta i fängelse i hela mitt liv och att hon skulle vakta mig. Men jag fick inte svar på detta.

Jag är din livstidsfånge. Du har fångat mig i din kärlek. Jag försöker aldrig fly från din bur. Att leva i fångenskap nära dig är bättre än att sakna dig. Jag har bevarat din kärlek härinne i mitt hjärta, för alltid.


Copyright © 2014


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:







SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.