Höstkväll


Torsten Larsson




Höstkväll i sentimental ensamhet

Aldrig förr har jag hört så ljuv musik

Så tröstande och full av liv

Så manande och lockande

Det lät som löv av silver och kristall som sakta singlade mot marken

Det lät som den vackraste höstdag man någonsin sett i den vackraste park som funnits

Jag tittade ut i höstmörkret och lyssnade

på musiken som inte hade något ursprung

men som fanns överallt

Som knappt var hörbar men ändå så stark

Känslan i tonerna var högtidlig

Som om himlen hade kommit ner för att omfamna mig en stund

Kommit ner för att ge mig tröst i den ensamhet jag kände och mana mig att inte ge tappt

Aldrig kommer någon att komponera så vackra toner som de jag hörde

Som förmedlar så mycket välbefinnande i det som är och så mycket tilltro till det som ännu inte varit

Det måste varit änglar

Inget jordiskt väsen kan frambringa den rogivande och trösterika symfoni jag hörde den sena höstkvällen i sentimental ensamhet

Nu vet jag hur det känns

När själen hämtas till en bättre plats


Torsten Larsson


Copyright © 2013 Torsten Larsson


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:







SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.