Starkare än vad man tror

Jag går till skolan med snabba steg, jag har försovit mig igen. Jag heter Alexandra förresten och har kort brunt hår och blåa ögon. Jag är 13 år och går i 7:an på Kunskapskolan i Stockholm. Jag och min familj som består av mamma Jenny, pappa Peter och min lillebror Teddy bor i ett hus i Solna.

Första lektionen är det svenska och jag gör en undersökning om aktiviteter i skolan, hur ofta gör man det egentligen? Jag tänker att rasten blir jobbig igen.

Min klass kommer ut i korridoren och alla går till sina skåp, mitt är bredvid Malvas och Alice skåp. De är mina bästa vänner och vi har varit det ända sen dagis.

Hur som helst, det finns två killar som är i princip dem största och elakaste mobbarna i hela skolan. Det finns två killar som heter Tom och Erik, de är väl lite av vetenskapsgeni. Tom och Erik är väldigt smarta men blir retade av det, förstår verkligen inte varför de blir mobbade för att de är smarta. Ingen vågar säga till Pontus och Simon som de heter, men stackars Tom och Erik… Ånej, här kommer dom.

  – Kolla! Där är töntarna, säger Pontus lömskt.

  – Vad har ni till lunch idag då? Frågar Simon som en arg hyena.

  – Äh… Vi har inte med något… Säger Tom tyst.

  – Det var en kuggfråga dummer! Skriker Simon och slår till Tom i huvudet.

Och där står jag och kollar på som ett j*vla fån!

  – Fan, vad ful du är förresten! Skriker Pontus till båda två.

  – Gå nu j*vla idioter! Jag mår illa av att se er! Skriker Simon argt.

  – Vad glor du på?!? Säger Pontus till mig.

  – Inget, säger jag och går till vårt skolcafé och pratar med mina kompisar som inget hade hänt. Jag går hem efter skolan och äter lite rester sen igår. Sent på kvällen äter vi middag.

  – Hur var det i skolan Teddy? Frågar pappa.

  – Det var roligt, jag läste ut min bok och fick en guldstjärna av fröken, sa Teddy stolt.

  – Vad duktigt av dig! Säger pappa.

  – Hur hade du det då? Frågar mamma mig.

  – Bra… svarade jag tveksamt.

  – Bra bra! Säger mamma utan att märka någonting.

  – Tack för maten, säger jag och ställer in tallriken och besticken i diskmaskinen.

  – Varsågod! Säger mamma och pappa nästan samtidigt och ler.

Jag går in på mitt rum och lyssnar på musik och sitter vid datorn, har dåliga magkänslor inför skoldagen imorgon som vanligt. Jag vaknar vid datorn, med musik i hörlurana och kollar på klockan och då ser jag att jag kommer försent till skolan igen. F*an också!

Första lektionen är det matte, jag har en obehaglig känsla inom mig och kollar bara på klockan tills den ska bli 9.00. Till slut ringer klockan och alla går till skåpen för att lämna matteböckerna. Tom och Erik verkar inte vara i skolan idag, undra om de är sjuka eller något sånt.

  – Kommer du? Frågar Alice mig.

  – Snart, ska bara gå på toa först.

  – Okej, säger Malva.

Jag går mot toan, när jag kommer till tredje korridoren så hör jag en person som säger ”Hjälp, hjälp!”. Jag går i mot ljudet, jag hör ljudet igen och det kommer från städskåpet. Jag öppnar dörren och där inne står Tom och Erik!

  – Varför är ni här inne?!? Skriker jag hysteriskt.

  – Pontus och Simon låste in oss här precis innan lektionen började, säger Erik tungt.

  – Varför gör de så?!? Säger jag irriterat.

  – De är väl så de är, säger Tom.

  – Klarar ni er? jag måste fixa en sak, säger jag.

  – Ja, tack för omtanken, säger Tom.

  – Bra! Säger jag och går till skolans skolcafé, eftersom det är mest troligast att Pontus och Simon är där. Som jag trodde så sitter de där och äter på godisremmar. Jag samlar allt mod jag har och går fram dit.

  – Varför gör ni som ni gör? frågar jag de tyst.

  – Vad sa du för nåt? Säger Pontus retsamt.

  – Varför gör ni som ni gör?? Skriker jag och alla stirrar på mig.

  – Ta det lugnt… Få inte damp, säger Simon.

  – Kan ni inte bara sluta gå runt och mobba alla!!! Skriker jag ännu högre.

  – Vad pratar du om?? Säger Simon med en oskyldig röst.

  – Men gud! Du vet vad jag pratar om, alla vet vad jag pratar om! Alla vet vad ni gör och vad ni har gjort! Så sluta låtsas som ingenting, säger jag.

  – Asså! Vad är ditt problem?? Vi har inte gjort ett skit! Skriker Pontus till mig.

  – Nu går jag till rektor, nu har jag fått nog och jag tror att alla andra har också fått det.

Jag går till rektorn och berättar allt och han ska fixa det säger han. Jag förstår inte vad som var läskigt med det här, jag menar varför var man så rädd för att säga sanningen?

Men nu har jag bevisat att man är starkare än vad man tror.

Alice A

Klassens blogg - läslust.se

Copyright © 2013 Alice A

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.