Vinterkyla
Det var bara nattens mörker och den kalla vintern som visste att jag var där.
Jag som var där alldeles stilla och tyst. Jag som kände en rysning i min kropp när jag satt mig ner under ett träd och hörde ett ljud av en liten fågel som kröp på märken i mörkret på natten. Reflexen från trädet svängde fram och tillbaka över mig.
Den kalla vinden som blåste dämpat lugnade mig själ och tröstade min ensamhet. Vinden som jämrade sig och blåste som en vilsen liten fågel som ingen kunde hitta, som ingen kunde se.
Rädslan för mörkret förskräckte mig. Nattens mörker lät mig inte se vad som fanns nära mig. Vinden smekte min kropp. Min kropp svävade i överenskommelse med mina tankar. Min kropp jämrade sig, min kropp kände. Min kropp jämrade sig med smärtan av ensamhet. Min kropp kände kylan som kylde min själ och min ensamhet.
Rosilene Nava Lillman
Copyright © 2012 Rosilene Nava Lillman
Publicera dig?
Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?
Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!
Se mer info här - publicera dig.
Läsarnas bidrag:
- Dikter
- Artiklar & betraktelser
- Noveller
- Skribenter med egna presentationer
- Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.
-
Presentationer
- Presentationer - partners
- Partners inom språk, grammatik, skrivande, publicering, konst, hälsa och ideéll verksamhet.
-
Idén kan vara guld värd!
-
Våra partners
