En dörr


Maria Aldén




Tänk vad en dörr kan betyda mycket utan att man själv vet om det. Det är iallafall vad jag tror var min sons djupt dolda "problem".

För några månader sen fixade jag ett nytt rum till honom i vår "klädkammare", en stor sådan som vi ändrat om till ett rum. I den "smala" delen av utrymmet fick han sin säng, det blev en mysig sovhörna. I den större delen fick han en ny bäddsoffa, soffbord & en bänk med stor tv, sina tv-spel, filmer etc. Han blev jätteglad & visade stolt upp sitt nya rum för alla som hälsade på. Han satt där jämt på dagtid.

Men det fanns ett problem, han vägrade sova där.

Han skyllde på allt möjligt & jag testade med det mesta. Han fick en nattlampa då han sa att han var mörkrädd, men det hjälpte inte. Trots sin insomningstablett så höll han sej vaken, ibland grät han & ibland blev han väldigt arg när vi bad honom att gå & lägga sej. Jag förstod aldrig problemet & valde en enkel utväg för att undvika bråk - för att få honom att sova. Jag gick med på hans önskan när han bad om att få sova inne hon sin äldsta lillasyster & jag sa ja - varje gång. Utan att egentligen ta hänsyn till vad hon ville. Försökte begränsa till bara på helgerna men det gick inte. Men någonstans kändes det inte rätt att han skulle sova där inne, lillasystern med insomningstablett även hon behöver också få sova och få sova "själv" framförallt. Ibland vill hon ha honom där men ibland inte & det har tyvärr alltid varit hon som fått ändra sej. För hon är det jag hela tiden räknat med förstår. Men har insett nu i efterhand att så inte är fallet, jag la över något på henne som hon inte ska behöva "bära"... Hon fick skit av oss som hon inte skulle ha, bara för att hon sa nej till något hon hade helt rätt att säga nej till. Det är ju faktiskt hennes rum, vem är jag/vi att göra så mot henne. Det finns ju ingen logik i det överhuvudtaget.

Iallafall...jag funderade på vad som var min sons egentliga problem. Han är inte särskilt social, så sällskap av systern var inte det han sökte. För han sov där även om hon inte var hemma & han tycker att hon egentligen är väldigt jobbig då hon är mer uppochner & högljudd än honom. Sånt han tydligt visat att han inte klarar av.

Så ja, jag funderade ett tag på om det var fönster han saknade - kanske kände han sej instängd? Men nä, det kändes inte rätt. Funderade lite djupare ändå & gick tillbaka i mitt huvud för att minnas hur han var på kvällarna/nätterna i systerns rum, hur han betett sig. Först då slog det mej, en DÖRR! Han har ingen dörr till sitt rum, men när han sover hos systern så vill han ALLTID ha stängt & går han upp på toa så hör man hur han snabbt springer tillbaka efteråt & slår igen dörren. Kunde det vara så "enkelt"? Kände han sej otrygg utan en dörr att stänga om sej? Så jag frågade honom om han inte trivdes i sitt rum, jo det gjorde han. Men han önskade ändå ett annat rum, men kunde inte förklara varför.

Hans äldsta lillasysyster "sålde" inte sitt rum så där var det stopp. Men yngsta lillasyster då, jodå hon var snabb med att säga ja utan egentligen veta vad hon sa ja till. Men jag lät henne delta i rumsbytet medans sonen var borta över dagen. Det gick jättebra & hon fann sej direkt i bytet. Hon tillbringar i stort sett ingen vaken tid där ändå. Så det kändes bra. Hon var nöjd.

Rummet blev klart i tid tills sonen var hemma igen & han stod i dörröppningen, tittade runt & utbrast :" -Jag är förvånad", TRE gånger. Hans funktionshinder innefattar förutom förmågan att förklara känslor/tankar även talfel & han lägger ibland fel ord i fel sammanhang & man får istället "läsa" av hans kroppsspråk & lyssna på hur ordet sägs. Så ja, jag tolkade det som glädje! :-) Han frågade vart lillasysters rum var, jag pekade åt hans gamla & han gick dit. Men kom snart tillbaka, tittade på sitt nya rum igen & sa"- Tja, det var fint...men mitt är mycket finare!" Sen gick han direkt till sängen & satte sej för att spela utan att säga något mer.

På kvällen skulle jag få se om jag hade hittat rätt i min tanke om dörr - om det var det som var problemet. Hmm...Han gick & la sej, men kom ner en gång & sa att han nog inte kunde sova. När jag frågade varför kunde han ju såklart inte svara. Men han frågade om jag kunde "vara sällskap" med honom. Ja, tänkte jag...förmodligen är det nu förändringen som spökar, ett nytt rum är även om det i längden räddar ett problem inte alltid det lättaste precis när förändringen sker. Så jag satt hos honom, pratade tyst & berömde honom i massor. När jag sedan reste mej för att gå så säger han: -" Stäng dörren, mamma - jag behöver min skönhetssömn. I love you"

Ett stort leende hade jag när jag gick nerför trappan. 23:30 hörde jag honom på toa & vad gjorde han? Jo, han sprang tillbaka & slängde igen SIN DÖRR...samma sak vid 03:30. Aningen orolig sömn kanske, men han sov där iallafall & var stolt över sej själv när jag berömde honom på morgonen. Han sa: "- Jag har kommit på det nu, jag kan faktiskt sova i min säng"

Ren & skär lycka spred sig i min kropp. Naturligtvis kommer det vara fler "jobbiga" kvällar av olika orsaker, för jag vet ju inte egentligen vart han är mentalt i ålder. Något jag måste ha i åtanke oxå, han är 11 år men samtidigt "en liten kille i en stor killes kropp". Men nu vet jag iallafall att han trots allt känner sej trygg...& allt som krävdes just nu, var...en DÖRR!


Maria Aldén


Copyright ©Maria Aldén 2014


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.