Verbet ha

Det som kan förvilla lite är att "ha" är både ett huvudverb och ett hjälpverb.

Huvudverb: Jag vill ha ett piano.

Hjälpverb: Han hade gått strax innan vi kom. "Gått" är här huvudverb.

"Ha" som huvudverb i de olika tempusen

Grundform: att ha

Grundformen är "att ha" dvs. att äga någonting. När du använder grundformen så tänker du inte på någon tid. Bara själva ägandet.

Det är kul att ha en cykel.
Vi satsar på att ha en ny bil till sommaren.

Här använder man alltid ordet "att" framför "ha". "Att" tillhör grundformen.

Presens - nutid: har

Vi har en cykel i källaren.
De har en stor hund i trädgården.

Imperfekt eller preteritum - dåtid:

Vi hade en cykel i källaren.
De hade en stor hund i trädgården.

Perfekt - fullbordad handling:

Vi har haft en cykel i källaren.
De har haft en stor hund i trädgården.

Obs! Här är "har" hjälpverb. "Haft" är huvudverb.

Pluskvamperfekt - fullbordad handling i dåtid:

Vi hade haft en cykel i källaren före ombyggnaden.
De hade haft en stor hund i trädgården, innan grannen flyttade in.

Obs! Här är "hade" hjälpverb. "Haft" är huvudverb.

Futurum - framtid:

Vi kommer att ha en cykel i källaren.
De ska ha en stor hund i trädgården.

Obs! Här är "kommer att", och "ska" hjälpverb. "Att" tillhör inte "ha" här.

Du använder alltså också "ha" när du skall beskriva framtida ägande.

Villkor

Vi skulle ha en cykel i källaren, om den fick plats.
De skulle ha en stor hund i trädgården, om de hade råd.

Här är "ha" huvudverb och "skulle" hjälpverb.

Vi skulle ha haft en cykel i källaren, om den hade fått plats.
De skulle ha haft en stor hund i trädgården, om de hade haft råd.

Här är "haft" huvudverb och "skulle" plus "ha" hjälpverb.

"Ha" som hjälpverb:

Hjälpverben "har" och "hade" används i tempusen perfekt och pluskvamperfekt tillsammans med ett huvudverb.

Perfekt: Eva har ätit upp maten. "Ätit" är här huvudverb.

Pluskvamperfekt: Stina hade redan lagt sig, när de kom hem. "Lagt" är här huvudverb.