En vän på Gran Canaria

Våg efter våg

rullade in

i ett böljande milsvida tåg

med vita sköra fransar

Så kom de in

på den cocosdoftande Demelzas klippiga strand

utanför Puerto Rico

Min vän sjöng en sång,
en smäktande blues

såg på mig och tog min hand

Vi satt en stund i konversationens
betryggande lund

Såg solen som sjönk i havet

och stjärnorna som så småningom

gnistrade i skyn

Min vän, ut i vågorna flydde

En ganska lustig syn

Här dansar du genom
livet i ett sprudlande glädjerus

medan så många andra har sin kavaljer

i människans trånga trygghetskvarter

Dina ögon var som lånade av himlen och havet,

och med barna-bus de brann

Du fick min djupa vänskap innan vi försvann

…från varann

Du hade bara månader kvar att leva.

Det hade doktorn sagt

Och du såg till att Leva!

”Ja, se här. Här är det sköna livet”

utropade du glatt och svepte med armarna,

tog lyckan för givet

För dig var allt så underbart rikt

En liten snäcka – helt magnifik

Jag minns en plats

en klippa högt över havet

Därifrån tog du sats

mot djupet och hoppade ner,

fast du inget kunde se

Ingen skam, ingen fruktan bar ditt hjärta

Inte ett spår av ditt livsfarliga sår

Inte ett spår av din
hjärntumör, rädsla eller smärta

Trots att du bara var tjugofyra år

Nej, det enda som hördes

var din mäktiga baritonröst

som om och om igen stämde in i din sång

En sång du ofta sjöng för mig

Din röst tonerna till mig bar

kom från djärvheten, friheten, kärleken till livet

Det var hoppets sång

och den var ny varje gång

Ja, du dansade dig genom livet

i ett sprudlande glädjerus

Som om du ägde livet

Stolt, som om världen var ditt underbara hus

Han sa till mig:

My darling

Never be afraid

Life is here and now

Use it senorita!

Use it very much!

Och sen skrattade han ut sin smittande glädje

…An angels magic touch

Ser du havet?

…SER du havet?

Hör du om havet skratter eller gråter?

Kan du höra vad fjärilen säger?

Hör du ölen hur den skummar när man häller?

Har du någonsin sett en sten i ögonen?

…kunde han fråga och se på mig med förmanande blick

Visst, jag kanske är blåögd, naiv

med ett påklistrat beteende ibland

Men min filosofi står fast

Att den största makten är kärleken

Kärleken som strömmar ur händer och ögon

Kärleken som kan smeka den mest djävulska personen

ur sitt galenskap

Och visst vore det sorgligt att inte få känna

sommarvindens smekningar

att aldrig delta i lekarna

att aldrig stanna upp och höra en groda prata

att vingklippa sig

…därför att man är rädd

Våg efter våg rullar in

i ett böljande milsvida tåg

Med vita sköra fransar

Så kommer de in på den
cocosdoftande Demelzas klippiga strand

utanför Puerto Rico

…Lekande vindar över stranden

Naturens dofts balsam
viskar längs upplevelseranden

än idag ditt namn

Gabrielle Laurèntzen

Copyright © 2012 Gabrielle Laurèntzen

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.