Kiviks marknad

"Underbar historia, precis sådan som jag och Tuija kan
få fnatt över, glädjefnatt."

Kapitel ett: Olga Bohlin.

Kapitel två: Livets skola.

Kapitel tre: Fixa lovor och Ivarssons huvudbry.

Kapitel fyra: Den lilla stöten.

Kapitel fem: Den stora stöten.

Kapitel sex: Straffet.

Kapitel sju: Rickelstorp.

Fler kapitel kommer att läggas upp efterhand.

Kapitel 8:

Kiviks marknad

Kivik var en stor marknad och nöjesfält, där kunde man göra allt. Man kunde sälja allt, man kunde spela på vad som helst, oavsett om man kunde spela eller inte. Massor av gatflickor som importerades från Malmö och Köpenhamn, de var en omtyckt del av spektaklet på Kiviks marknad. Folk som var där bodde i sina bilar eller tält, till och med låg det folk utomhus, nere vid havet. Vi tillhörde de som låg i bilen. Min äldre bror låg i baksätet, jag fick ligga fram. Brorsan hade fått en idé att ringa till ett bryggeri i Skåne, han sa att vi skulle sälja läsk och lättöl i tivoliområdet. När vi kom ner till Kivik hittade vi en plats mitt i centrum av tivolit, där fanns massor av utropare, och vi fick Kabarén närmast oss.

­"Kom och se!" skrek utroparen. "Vi har världens vackraste flickor, dessutom visar de allt de har och inte har för er, mina damer och herrar!" "Rosita kommer direkt från kontinenten". (Hon kom direkt ifrån Braås i Småland, visste jag.)

Rosita stod också på scenen och visade brösten, hon kunde få dem att gunga, upp och ner, växelvis. Alla gubbarna som stod framför kabaréns konferencier, applåderade när brösten hoppade upp och ner på henne.

Vi fick två backar med starköl extra, av dricka kusken, han sa, att det fick alla som köpte tio backar läsk, men man fick inte sälja starkölen. Min bror träffade en kompis på tivolit, de hade inga problem med att dricka starköl. Hans kompis Göran, somnade efter ett tag, i en tom ölback. Tomflaskorna låg runt honom i gräset. Det såg roligt ut när han skulle ta sig ut ur backen som satt fast i ändan på honom.

Korv gubben, och hans kompis, lyckades lura in en strippa i korv boden som stod bredvid oss. Hon skulle dela ut reklamblad för deras kabaré, men hon kom inte längre än till korv gubben, det var fem meter från kabarén. Efter någon timme, kom hon ut från korvboden, hon hade väldigt svårt för att hålla balansen när hon skulle gå tillbaka till det stora tältet, där stripporna bodde. Det ena bröstet hängde utanför hennes lilla bh, jag tänkte för mig själv att det kanske berodde på att hon hade slagsida. Göran uppmärksammade stripan och skulle resa på sig, han skulle hjälpa henne hem, sa han. Göran hade suttit för länge i backen, han fick inte bort den från rumpan, tombacken var helt fastklämd över rumpan på honom. Strippan vinglade framåt, och Göran gick både framåt och bakåt med backen fastklistrad på ändan, ibland var han bara en meter från henne. Då skulle han känna på hennes rumpa, men vid varje tillfälle han var tillräckligt nära, så svek balansen honom och han gick baklänges. Stackars Göran. Korv gubben kom fram till oss och berättade vad han hade gjort med strippan.

"Hallå pågar, såg ni tösabiden som kom ud frå kiosken?" frågade han oss på malmöitiska.

"Jag satte po na som fan", fortsatte han, "vill ni ha en korvabid pågar?" frågade han oss.

Vi tackade givetvis nej till erbjudandet om korven.

"De va min själ ett redet älgaränne ska ja sä", sa korv gubben och vinglade tillbaka till sin korvkiosk.

Han var tydligen en sådan där skrytsam skåning, det hördes på dialekten.

Läsken gick åt första dagen, vi fick ringa efter tio backar till. Vi tjänade två kronor per flaska, vi höll på att bli millionärer på kuppen. Vi hade tjänat 500 kronor på en dag, jag fick 150 kronor. Jag var ju bara spring pojke, för mig var det jättebra, 150 kronor på en dag var en hel månadslön. Det var en massa obskyra människor som drog ner vinsten, de snodde och handlade på kredit hos oss, det fick vi inte se mycket av, de enda som var ärliga mot oss var zigenarna som fanns överallt där.

På kvällen gick jag runt och kollade alla skojare, som hade en massa trix för sig. I ett runt tält fanns det steppande hönor, det var en kupol av hönsnät, som stod mitt på golvet, i det stora tältet. Det fans en stor plåt på marken som hönorna steppade på. Jag fick höra sedan att det låg en kille under plåten golvet, den som hönsen steppade på. Han hade en stor blåslampa med sig i gropen under, sedan värmde han plåten underifrån tills hönorna brände sig på fötterna, hönorna kom inte ut från kupolen, de stackars hönorna. Hönorna som hade steppat, blev till grillade kycklingar utan ben efter, i ståndet på andra sidan gången, som ett par zigenare skötte. Handlarna var mycket kreativa på marknaden, där fanns nästan allt. Jag fick se ett stort tält där det stod "MÅLLE LINDBERG" i stora röde hemgjorda bokstäver, att det var felstavat spelade ingen roll, en inropare med mikrofon och högtalare skrek över folkmassan:

"Kom in och träffa Gud, var med när Målle vår heliga predikant får kontakt med Jesus, pris ske Gud. Välkomna, endast fem kronor, som går direkt till hednamissionen, pris ske Gud, halleluja!"

Jag kände igen utroparen, det var en kille från min stad, han kallades för "Skallen", han var inte så noga med var han fick tag i pengar. Jag måste kolla tänkte jag. Här hände grejor tydligen, Målle ville ju ha med mig till Kivik en gång, när vi träffades i Sävsjö, på ett halleluja möte med Målle.

"Hallå Skallen", sa jag till Skallen, "har du skaffat dig ett jobb?"

"Ja, för fan", svarade han, "men vad gör du här?" frågade han.

"Vi becknar joning o späe till bengalos, brorsan och jag." (Vi säljer öl och läsk till bönderna.)

"Ok", sa han, "vill du träffa Målle?"

"Ja visst", slank det ur mig, "det skulle vara kul."

"Han sitter i vagnen som står bakom tältet."

"Ok, jag hittar", svarade jag och gick bakom tältet.

Jag knackade på dörren till vagnen.

"Vem är det?" hörde jag.

"Det är Ronny, polare till Skallen", svarade jag.

"Kom in", hörde jag någon som sade.

Det var Målle som satt därinne och räknade pengar, det låg sedlar överallt på skrivbordet och på soffan.

"Kul att se dig grabben, har du sluppit bondjävlarna i Sävsjö nu?"

"Hi, hi", svarade jag, det betydde ja på romani.

Han skrattade åt mig och frågade om jag ville ha jobb. Jag tackade nej, som vanligt, jag förklarade att jag hade andra affärer på gång. Vi pratade och hade roligt, jag stannade en halvtimme hos Målle, innan han skulle ut och predika. Jag träffade Skallen och hans kompis utanför tältet.

"Träffade du Målle?" frågade Skallen.

"Ja", sade jag, "han ville ge mig jobb."

"Oj då", sa han, och tittade på mig som om jag ljög.

"Du skall få ett tips", fortsatte han, "kom inte hit i morgon kväll, här händer grejor som du inte vill veta om."

"Som du vill", svarade jag och gick vidare.

Jag träffade en klasskompis som stod och sålde regnkappor vid ett stånd, det var tunna genomskinliga plastöverdrag med en huva.

"Vi har köpt tusen stycken för en krona styck", sa han, "sen säljer vi de för fem kronor styck, och de fyra procenten klarar vi oss jävligt bra på, här täljer vi guld, vet du." Lasse har alltid varit generös med matten.

"Lycka till med affärerna", sa jag och gick.

Jag gick neråt hamnen, det var en fin kväll och de flesta knallarna satt utanför sina tält, de spelade kort och drack brännvin för det mesta. Plötsligt så kom det en kärring och sprang på mig, jag ramlade omkull och kärringen kom över mig, jag var hjälplös under den tunga kärringen. Hon luktade brännvin och stank av cigarettrök, det kom en gubbe och vinglade fram till oss där vi låg på gräset.

"Försöker du knulla min kärring", skrek han, och gav mig en arbetarlusing i nacken.

Kula, som bodde i samma stad som jag, kom fram och tog tag i honom som hade gett mig en lusing. Han var murare och visste vem jag var. Kulan var en stark kille som man inte ville bråka med, han tog gubben i nacken i ett stenhårt grep.

"Slår du grabben, din jävel", sa han, och slog till honom på hakan med en jävla smäll så han stöp i gräset och svimmade av.

"Du behövde väl inte slå till honom så hårt", sa Rottne, som var en kompis till Kula. De hade haft sällskap till Kivik för att sälja porslin. Rottne hade också kommit fram till bataljen, det hade samlats folk runt oss och kärringen, som låg kvar i gräset.

"Lägg dig inte i detta, Rottnejävel", sa Kula och vred runt näsan på lilla Rottne ett helt varv. Kula var tydligen förbannad på honom innan han vred av näsan på honom.

Jag blev intresserad av kabarén som var i full gång, jag ville komma in och kolla hur det var där inne. Det kostade fem kronor där också, allt kostade tydligen fem kronor på Kivik. Jag tänkte inte betala så mycket för att gå in och kolla, jag hittade en glipa i tältet. På två sekunder var jag inne i tältet. Jag hamnade i strippornas omklädningsrum.

"Kolla!" skrek en av dem. "En snygg kille har kommit in till oss."

"Viken goding", sa en annan och tog tag i mig, "honom måste vi pussa lite."

Jag for som en vante mellan stripporna, jag blev pussad och kramad, de klämde på rumpan på mig. Jag var livrädd och försökte ta mig ut, lika snabbt som jag kom in dit, stripporna var snälla mot mig, i alla fall. När jag var på väg till hålet i tältet så var det en kille som haffade mig.

"Va fan gör du här?" frågade han, och höjde handen för att ge mig en arbetarlusing

"Vänta", skrek en av stripporna, "han är vår maskot!"

"Det skiter jag i", svarade den stora killen, som hade tag i örat på mig. "Han skall ut."

Han höll hårt om örat på mig, han ledde mig ut genom springan, som stripporna kom och försvann igenom, när det var uppträde. Jag hade läppstift över hela ansiktet, efter alla pussarna jag fått inne hos stripporna. Publiken satt redan i bänkarna när han ledde ut mig från tältet, jag såg att min bror och Göran, som hade piggnat till och sluppit backen, satt bland publiken, det var de som skrattade mest av alla där, det var tydligen roligt. När öronhållaren kom tillbaka in i tältet märkte han att det var en rolig grej.

"Skall de titta på våra brudar", sa öronhållaren, "så skall de fan ta mig betala också."

Det blev en ny skrattsalva av publiken när han sade så.

På morgonen kom öronhållaren och frågade min bror, om han fick låna mig en liten stund, innan uppträdet skulle börja, jag skulle få betalt också, sa han.

"Hur mycket får jag?" frågade jag öronmannen.

"Du får tio spänn, varje gång jag tar dig i örat", svarade han.

"Överenskommet", svarade jag.

"Du är en hård affärsman, jag skulle ha betalat femton kronor", sa han och skrattade.

"Jag hade ha gjort det gratis", svarade jag, och skrattade.

Öronmannen och min bror skrattade också då.

"Och du", sa han och pekade på min bror, "du och din polare med backen, kommer gratis in varje gång din lillebror hjälper till."

"Schysst", tyckte brorsan.

Det var tio uppträdanden varje kväll, det gav mig 100 kronor, plus en massa läppstift på kinderna. Jag läste i tidningen när vi kom hem att det hade varit stökigt på Kiviks marknad i år. Det stod att Lindberg, skulle få predika över bar himmel, för hans tält hade gått upp med eld och rök, rakt upp till himmelen. Det stod att tältet var högt försäkrat som tur var. Målle hade blivit intervjuad, av en kille som hette Törnqvist på GP. Målle hade förklarat för journalisten att det var Guds vilja, och att han behövde Målles välsignade tält till sina köer som stod och väntade utanför pärleporten.

Snyggt och prydligt, sa han som åt upp flaskan som ölen hade varit i.

Ronny Lagerwall, ronnylagerwall-telia.com.

Ronny Lagerwalls hemsida

Copyright © 2011 Ronny Lagerwall.

Kapitel ett: Olga Bohlin.

Kapitel två: Livets skola.

Kapitel tre: Fixa lovor och Ivarssons huvudbry.

Kapitel fyra: Den lilla stöten.

Kapitel fem: Den stora stöten.

Kapitel sex: Straffet.

Kapitel sju: Rickelstorp.

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.