Livets skola

"Underbar historia, precis sådan som jag och Tuija kan få fnatt över, glädjefnatt."

Kapitel ett: Olga Bohlin.

Kapitel tre: Fixa lovor och Ivarssons huvudbry.

Kapitel fyra: Den lilla stöten.

Kapitel fem: Den stora stöten.

Kapitel sex: Straffet.

Kapitel sju: Rickelstorp.

Fler kapitel kommer att läggas upp efterhand.

Kapitel 2:

Livets skola

Jag var skoltrött, jag hade gått en termin i tredje klass, det fick räcka tyckte jag.

Uppe i Högstorp skulle det byggas villor, det var ett gäng gubbar som höll på att röja skogen där. Det var en perfekt miljö för mig, Robin Hood levde ju fredlös i skogen, jag skulle inte vara sämre än honom.

Problemet var bara den där onödiga skolan, som man var tvungen att gå till varje dag. Jag lurade i min stackars Mor, att vi var tvungna att ha en matsäck med oss till skolan, varje dag.

Min Mor var en mycket snäll kvinna, jag var yngst i familjen och hon tyckte att jag kom i kläm med mina äldre syskon.

Men i stället för att vara en snäll skolgosse, gick jag med min matsäck ut i skogen, som låg en kilometer åt andra hållet. Jag blev kompis med gubbarna där efter ett tag, de såg mig som en maskot, jag påminde de om deras egna barn, sa de.

Skogsarbetarna var väldigt trevliga och snälla mot mig. Vi fikade tillsammans och jag bjöd på min Mors smörgåsar, jag blev bjuden på en cigarett ibland, de berättade för mig om deras öden och äventyr. Jag fick lära mig mycket, av dessa killar. Bland annat hur man förför en dam, hur man skall uppföra sig när polisen tar en, hur den surt förvärvade lönen skulle spelas bort på poker, hur man lurade kronofogden. Jag fick lära mig romani språket av dem också. Det var en lärorik period i mitt liv, jag har haft stor nytta av deras goda råd genom livet.

Tiden gick och jag trivdes bättre och bättre varje dag i skogen. En av gubbarna berättade för mig att han var på tvångsarbete där, han hade "glömt" att betala underhåll för sina barn. Polisen hade tagit honom på stationen i Stockholm, berättade han. Han hade gjort allt för att försvara sig mot övermakten, han hade slagit några poliser på truten med ett bollträ som han hade haft gömt i den ena stöveln. Men de hade vunnit över honom, som straff för att han hade försvarat sig, fick han sitta i finkan i två år, efter det långa straffet kom han ut och fick arbeta som skogsarbetare, sa han.

Vid ett tillfälle under min tid som "skogshuggareaspirant" hände det att det kom nya skogsarbetare. Det kom dit en kille från Jönköping, han var tattare, en riktig fullblods tattare, han hade kolsvart hår, hans ögon var svarta, man såg inte pupillen i hans ögon, allt var svart. Han var skrämmande, han hade en Morakniv i innerfickan hela tiden.

Det var många tillfällen han drog kniv mot sina kompisar på hygget, han skulle sätta sig i respekt hos gubbarna. Min kompis som lärde mig romani berättade för mig, att Sixten, han hette så, övrigt så kallades han för "Svarten". Han hade dragit kniv mot gubben som hade slagits med poliserna, det var på kvällen innan, det var pokerspel som utlöste bråket.Sixten hade förlorat sin lön, han hade tyckt att killen som hade slagits mot polisen, hade vunnit lite för lätt.

- Din dova buromusch, nu ska du få en grimma, hade Sixten skrikit och dragit kniven mot "poliskillern".

Efter tre sekunder hade "poliskillern" tagit kniven från Sixten och skurit honom tvärs över skinkorna. Det hade blött flera liter, och ambulans och polisbil hade kommit dit, berättade gubben för mig. Han sa vidare, att det mest förnedrande av allt för en tattare, var att bli fråntagen kniven och bli skuren i röven av sin egen kniv. Jag såg aldrig poliskillern" eller Tattaren fler gånger.

- Nu skall vi spela poker grabben, sa min kompis en dag, det regnade och var svinkallt väder.

Killarna hade en arbetsbod där de kunde vara när det var oväder. Min kompis lärde mig mycket, om kortspel och hur man märkte kort. Han förklarade hur man spelade "Black Jack", man skulle träna på vilka kort som hade gått i leken, jag fick lära mig ett trix hur man skulle komma ihåg korten. Det gick ut på att man skulle komma ihåg vilken färg som hade gått om det var ruter eller hjärter skilde man på siffrorna, om det var svart färg, spadet eller klöver gällde samma sak. Höga kort var viktiga, jag skulle börja med att komma ihåg, de klädda korten.Han visade hur man tränade minnet också, man skulle slänga upp korten och försöka komma ihåg vilka som var kvar i leken.Jag tränade mycket på detta om dagarna, det gav snart resultat, jag lärde mig att räkna kvickt i huvudet.

Jag hade nytta av detta i skolan också som jag hade återvänt till efter sommarlovet. Kilarna var borta efter sommaren, de hade blivit förflyttade, eftersom folk hade börjat bygga på marken, de hade röjt, jag tyckte det var tråkigt att de var borta.

Efter tre månader som trapperelev, sprack bubblan. Det kom en skolsköterska från skolan och ringde på dörren hemma en kväll, hon frågade efter mig. Jag gick fram till dörren där hon stod.

- Du måste komma till skolan Ronny, sa hon och spände ögon i mig, du har varit borta lite för länge från skolan.

- Ja, jag vet, svarade jag och såg sorgsen ut, jag lovar att komma till skolan i morgon igen, jag skall aldrig skolka mer lovar jag.

Jag vet inte om hon gick på det, jag tittade henne i ögonen, om blickar kunde döda så hade jag varit död nu. Jag trodde inte att hon ville berätta för mina föräldrar, att jag hade varit borta hela terminen.

- Jag vill prata med dina föräldrar, kan du gå ut en stund, sa hon till mig.

Jag gick ut i trappan och nerför trapporna tills jag hörde dörren slå igen, jag vände och smög uppför trappan, jag öppnade brevlådan som var i dörren för att lyssna, vad de pratade om.

Jag hade ett öra och fingrarna i brevlådan när den slog igen med en smäll, jag behärskade mig för att inte skrika rätt ut i luften. Det var den värsta smäll jag hade fått, inklusive Magister Augustssons pekpinne, när han drog den över fingrarna, eller överlärare Luklighs örfilar. Dagen efter var jag tvungen att åka på pakethållaren på mors cykel. Hon skulle släppa av mig på Norrtulls skolgård, innan hon cyklade vidare till sitt jobb, på Melka. Jag väntade tills hon försvann i horisonten på Storgatan.

Efter det, gick jag in på min andra skolknings period, samtidigt som min Mor försvann med sin cykel på Storgatan. Jag skulle tillbaka till mina kompisar i skogen. Skogshuggarna undrade var jag hade varit hela förmiddagen.

- De försökte tvinga mig att gå i skolan, sa jag.

- Skit i skolan, sa de, där lär du dig ingenting ändå i den där skolan, här lär du dig sanningen om livets skola, det är mycket bättre tyckte de.

Det gick ytterligare en månad, det hade blivit varmare och solen sken hela dagarna tyckte jag, jag trivdes jättebra i mina hyddor i träden, den fina utsikten och där fåglarna satt och sjöng för mig, jag hade blivit ett naturbarn.

Vid ett tillfälle var jag nära att bli avslöjad, mina syskon hade gillrat en fälla för mig, de skulle avslöja mig och bevisa att jag skolkade fortfarande.Det var under den perioden jag gömde mig i källaren, där jag satt och väntade på att Mor skulle cykla till sitt jobb.Min äldre bror hade skuggat mig vid ett tillfälle när jag hade smugit in källaren, han hade väntat i en källare bredvid. Han hade hittat mina serietidningar, Kapten Micki, Kalle Anka, Prins Waliant, Fantomen, m.m., godispapper och tomma cigarett askar där.

Vid ett tillfälle när jag smugit in i min källare hade han låst dörren utifrån, jag begrep att nu skulle han tjalla, för mina föräldrar.

Min Far hade lagt in sill i en tunna, som han skulle ha till jul, det var sill som var bred som en gädda över ryggen, hade han skrutit för sina kompisar.Jag visste att han och hans kompisar hade källaren som ett tillhåll för att supa och spela kort och gottade sig med den berömda sillen, den var berömd i alla fall, i vårt kvarter.

Jag hade precis tagit fram Fantomen, jag hade lagt mig på min "hylla" och skulle börja läsa när jag hörde ett jävla liv i trappan. Jag hörde hur de tjoade och skrek för att skrämma mig. Nu var goda råd dyra, här gällde det att försvinna kvickt som en vessla. Jag öppnade ett fönster, sen lyfte jag på locket till silltunnan, där fans ingen sill kvar men där var en massa tomma brännvinsbuteljer. Jag hoppade ner i tunnan och lade på locket ovanför mig.Jag var livrädd att det skulle skramla från flaskorna, jag höll andan.

- Han är ju inte här, skrek min bror, han kan inte ha kommit långt.

- Han kanske har gömt sig i silltunnan sa Mor.

- Nej, det har han inte, skrek min Far, han har klättrat ut genom fönstret. Han var nog rädd att Mor skulle hitta tomglasen.

- Jo, vi måste titta efter envisades Mor.

Jag såg hur ljuset föll ner på mig, där jag satt ihopkrupen i tunnan.

- Nej. Här finns ingen hörde jag min Far säga.

- Pågabläran gick nog till skolan i alla fall, hörde jag Far säga när de gick ut ur förrådet.

Han hade räddat både mig och sig själv, genom att ljuga för Mor.

Den dagen fick jag skäll av skogshuggarna, för att jag luktade död fisk.

- Var fan har du varit nu? Frågade de.

- Ni luktar inte så jävla stjatstjo skälva, svarade jag.

På ett sätt tyckte de nog att det var roligt, de skrattade bara åt mig. Jag berättade aldrig hur jag hade fått den lukten, för någon.

Nu hade hela vårterminen gått och jag hade inte varit i skolan en enda dag. Hur skulle jag klara av detta, jag var ju tvungen att hämta mina betyg på skolan, det var mycket viktigt begrep jag. Mina timmar var nu räknade, kunde jag ha tappat betyget på vägen hem? Nej, kunde jag ha blivit rånad? Nej, hade skolan slutat med betyg? Nej, det fans ingen annan utväg för mig.

Dagen innan examensdagen gick jag till skolan, jag var ju tvungen att "ta fan i hornen". När jag kom in i skolsalen, givetvis så kom jag för sent. Jag knackade på dörren till skolsalen.

- Rune, gå och öppna, hörde jag magister Augustsson säga.

Dörren öppnades och där satt mina klasskompisar och såg snopna ut, jag skulle precis säga något när magister Augustsson sa.

- Nämen hej Ronny, kommer du och hälsar på, vad trevligt, kan du vara med på examen i morgon? frågade han.

- Jajajavisst, stammade jag fram.

Jag såg på honom att han fattade att jag hade skolkat.

- Folke och Rune, kan ni gå och hämta Ronnys bänk på vinden, han sa det som en befallning.

Jag begrep att jag hade sålt "tasken till räven". (Uttryck som jag hade lärt mig av skogshuggarna).

- Jag kan följa med, sa jag.

- Du stannar här! Röt magistern.

Det tog en evighet, tyckte jag innan Rune och Folke kom med min gamla skolbänk. När jag satt mig ner kom magister Augustsson fram till mig och viskade: "Du stannar här inne på rasten, jag vill prata med dig!"

Det var en lång lektion, jag var genomsvett. Jag tänkte på skogsarbetarna, vad de hade sagt: "Håll masken grabben".

"Ljug de rätt upp i ansiktet" "var kall" "det går snart över" Jag kände hur svetten avtog i ryggen på mig, det här fixar jag tänkte jag, det gäller ju bara betyget, som skall hem för inspektion.

Det blev rast och alla sprang ut ur klassrummet, jag satt kvar och väntade på att Magister Augustsson skulle ryta på mig. Han kom Fram till min bänk och satte sig på bänken jämte min. Jag såg att han var lugn och behärskad, han talade med mig så lugnt och fint. Jag var livrädd, jag hörde inte på när han pratade med mig. Jag bara satt och tittade honom i ögonen.

- Ja du, min gode Ronny, vad har det varit med dig, det är ju länge sedan vi träffades.

Då kom jag att tänka på min Mor, hon hade alltid sagt att man kunde få barnförlamning om man lekte bland löven.

- Jo, magistern, jag har varit sjuk, drog jag till med.

- Jaha, sa han, vad har det då, varit med dig.

- Jag har haft barnförlamning, sa jag och försökte se sjuk ut.

Tystnaden var fruktansvärd, han sade ingenting, han bara tittade på mig och på mitt solbrända ansikte, en lång stund.

- Ja, jag ser det, sa han.

Jag märkte att han hade svårt för att vara allvarlig, han vände sig om och sa: "Gå nu ut och lek med dina klasskamrater.

Dagen efter fick jag mitt betyg. Det var ett stort kryss över hela betyget, det enda jag såg var att det stod "Kan ej flyttas upp till fjärde klass på grund av för mycket frånvaro" Magister Augustsson / G. Lycklig norrtullskolan 1951.

Ronny Lagerwall, ronnylagerwall-telia.com.

Ronny Lagerwalls hemsida

Copyright © 2010 Ronny Lagerwall.

Kapitel ett: Olga Bohlin.

Kapitel tre: Fixa lovor och Ivarssons huvudbry.

Kapitel fyra: Den lilla stöten.

Kapitel fem: Den stora stöten.

Kapitel sex: Straffet.

Kapitel sju: Rickelstorp.

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.