Ta mig istället


Agnes Boij Lindqvist




Det var i Januari förra året som det hände. Jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt, men nu vet jag i alla fall att min allra bästa vän, som gjort så mycket för mig är trygg. Jag ska berätta hur allt gick till.

   – Har du ruter dam?! frågade jag Erina för tredje gången.

   – Va?..Eh..Nej.. svarade hon äntligen och drog med handen genom det tjocka svarta håret. Det var färgat, jag var med och gjorde det.

   – Vad är det med dig Erina? frågade jag och la ifrån mig mina spelkort.

Hon tittade upp, och hennes ögon sa: "om du bara visste Lisa, om du bara visste" Jag frågade igen och den här gången brast hon ut i gråt.

Tårarna rann sakta ner för hennes kinder och jag kramade henne förvånat. Vad hade hänt med min Erinra? Vad var det för fel?!

   – Erinra? Vi går ner och tar en bulle, kom.

Nere i köket luktade det svagt av lavendel. Jag tog två bullar ur frysen och värmde i mikron. När vi satt på en varsin stol med bakverken harklade sig Erinra och sa:

   – Lisa...Jag ska dö.

Hon sa det så plötsligt, så medvetet att jag inte uppfattade det direkt.

När hjärnan hade smält informationen frågade jag med skälvande röst:

   – Va. vad är det du säger Erinra? Har du nån sjukdom eller..

   – Nej. Lisa, du vet de där drömmarna jag drömde för ett tag sen, de som blev verklighet?

   – Jag drömde inatt om att jag kommer dö. Jag VET att jag kommer dö, idag, om en timme.

Jag blev nästan full i skratt. En dröm kan man ju inte lita på, en timme kvar av livet?

   – Nej Erinra, du skrämmer mig. Det är klart du inte kommer..

jag avbröt mig för hon såg så ledsen ut, så skör. När jag tittade in i hennes ögon förstod jag att det var sant, hon skulle verkligen dö.

Jag kunde inte göra något annat än att krama henne och att gråta. Jag visste att allt hon drömde skulle gå i uppfyllelse. När vi satt i köket kändes det helt plötsligt som att tiden stannade. jag vände mig om rent mekaniskt och fick då syn på en mörk gestalt. Jag tvekade inte, det var döden. Jag visste att den första person som rör vid döden, blir bortförd.

Erina tog min hand och såg mig i ögonen.

Med ens kom jag att tänka på allt hon berätta om sin familj, hur roligt de brukade ha, att de skulle på semester snart tillsammans. Jag fattade ett beslut, sträckte ut min andra hand och nuddade vid döden.

Det sista jag hörde innan allt blev mörkt och kallt var Erinas förtvivlade rop.

Men nu visste jag att hon var trygg.


Agnes Boij Lindqvist


Copyright © Agnes Boij Lindqvist 2016 - nutid.


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:



Kontakta författaren





SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.