Tjurtant

"För mer information, gå in på vår hemsida www.....", "För att kunna se mer måste du skaffa ett konto...", "För att kunna använda tjänsten måste du skaffa dig våran app...", "För att kunna läsa schemat måste du logga in och söka efter...". Överallt kan man se dessa eller liknande krav för att få vara med. Vi moderniseras och tekniken går framåt. Människan är duktig när det gäller teknik och gör just nu allt för att vara så bekväm, smidig och exklusiv som möjligt.

Allt går snabbare, mer automatik, helst via internet och mer tekniskt. Men ibland går det kanske lite för snabbt. Människan utvecklas också såklart, men det är på vippen att vi tillverkar teknik som är för komplicerad för oss själva att förstå. Det är bevisat att människan har utvecklats genom tusentals år och utvecklat en större och mer kompetent hjärna. Men det har tagit tusentals år. Nu har vi snabbt gått från rund TV till platt plasma TV, till HD TV och Blue-Ray som nu har gått och blivit 3D. Men när slutar våra sinnen att uppfatta hur bra kvalitet det är? Vi kan ju bara uppfatta en viss upplösning, hastighet och färg. Tillslut kommer vi göra så fina grejer som är för bra för att vi ska kunna uppskatta dem.

Bilen piper för jag är för nära, för att det är för kallt, för att det är "Risk of ice", för att jag måste sätta på mig bältet, har egen handbroms och … snart behöver jag väl över huvud taget inte ens styra själv. Garaget går upp om jag trycker på en knapp och lamporna i huset tänds av en fjärrkontroll. Vi håller på att bli för lata. Om man inte tänker själv så lämnas ens öde åt tekniken och tekniken går faktiskt sönder ibland. Skylten "Ur funktion" existerar faktiskt.

Jag bruka fantisera om ett bilnät där allt sker per automatik. Där sensorer känner hur långt det är mellan olika fordon och hur det går i rätt hastighet hela tiden. Plötsligt så går tekniken sönder. Det blir total kaos för ingen har kunskapen hur man manövrerar en bil. Det automatiska låset gör så du inte kommer ut. Bilen rullar trots att du vill stanna. Bilen accelererar bara mer och mer och du kommer inte ens loss från bältet som sitter fast med ett avancerad automatspänne. Det finns inga handtag så du kan aldrig komma ut....

Vi måste kunna lita på oss själva och att vi faktiskt kan ta ansvar och även har förmågan.

Men jag kan inte förneka att det är smidigt att betala räkningar på nätet, det är skönt att kunna komma åt scheman när man har varit frånvarande, att kunna skicka ett meddelande på mindre än en sekund över halva jordklotet, kunna parkera i parkeringshus utan att behöva bestämma i förväg hur länge jag ska stå och även slippa vandra omkring i den mysiga miljön för att hitta en parkeringsautomat och kunna ringa när man ska träffas eller glömt vad som skulle handlas.

Fast ibland kan övergången gå lite för snabbt.

Att åka buss där jag kommer ifrån kräver i princip en doktorsexamen i bussåkeri. Min lilla mormor är liten och skruttig och åker inte buss idag. Men slutet på hennes bussåkarperiod kom lite väl snabbt. För det första kan man inte köpa biljett för kontanter på bussarna, inte heller med kontantkort. Man kan köpa ett busskort men då måste man, (observera) med buss, åka in till busskontoret i stan som har öppet mellan tio och fyra på vardagar men som har lunchstängt mellan halv ett och halv två.

Annars så finns möjligheten att ladda ner en app och skriva in, minst en timme innan man ska åka med bussen, en kod för att sedan få tillbaka ett sms som säger att "nu får du åka buss men max en halvtimme från att du fått detta sms".

Min lilla mormor hade faktiskt en mobiltelefon, men inte en sådan som man kan ladda ner appar med. Om hon nu mot förmodan hade skaffat en mobil med dessa funktioner så skulle det för det första kostat helt en förmögenhet och för det andra så har det visat sig vara stora problem med denna teknik vilket har slutat med höga böter för den trofaste bussresenären. Jag körde mormor istället.

Jag älskar att kunna ge eller mottaga ett papper från en lärare. Det finns en speciell trygghet i att personligen veta att ett papper verkligen har kommit fram och inte svävar omkring i cyber space. Det är härligt att kunna gå till posten och posta ett handskrivet brev eller ännu trevligare att titta ner i brevlådan och hitta ett trevligt kuvert, adresserat med bläckpenna till mig och utifrån handstilen identifiera avsändaren. Finns posten idag?

Det finns Ica förbutik som har vidrigt rulland varmkorvar som legat där lika länge som man inte vill veta och lotter. Där i något hörn finns det personal som inte är lika robusta och välutbildade inom postservice som den gamla postpersonalen. Varför tog man bort den? Blev det en mycket mer effektiv värld? Fick flera människor jobb?

Det är bra att vi går framåt i samhället men bara för att man börjar med en ny sak behöver det inte betyda att man slutar men en annan. En långsam process skulle kunna vara på sin plats ibland. Jag menar, jag vill vara miljövänlig och jag försöker så gott jag kan men att ta bort alla glödlampor och ersätta dem med energilampor som inte fungerar särskilt bra, det är inte särskilt smart. Man går in på toaletten och tänder lyset, då gäller det att ha vanan inne och veta var stolen står för ljust blir det inte. Inte fören när man står och torkar händerna med en pappershanduk behagar lampan att lysa. Man måste även lägga ner halva sina besparingar på detta miljömedvetna val, detta är avtaggande och får, i alla fall mig, att stödja den illegala glödlampemarknaden.

När jag läser i tidningen om nya grund- eller gymnasieskolor som istället för vanlig hederlig skola har all undervisning på datorer blir jag skrämd. Det är ju fruktansvärt att det inte längre anses viktigt att kunna stava och skriva själv. Även tillgången till internet och Google gör oss lata och dumma. Internet är bra och jag ska inte förneka att jag flitigt använder mig utav Google, men vi får passa oss, vetskapen om att man kan googla allt gör så att inställningen till (utantill)kunskaper blir mer negativ.

Jag ser framför mig att människor kommer vallfärda för att få träffa mig, "Hon som kan skriva skrivstil, stava och läsa helt själv". Jag kanske blir rik?!

Vart försvann allas sympati för att stå och bläddra bland CD skivor och utifrån deras omslag hitta ny musik. Vart försvann den folkliga kärleken till att öppna en alldeles ny bok som aldrig hade blivit bläddrad i eller ännu bättre, en gammal, redan så många gånger läst, bok som doftar, ja inget annat än gammal bok?

Jag är rädd för att papperstidningen ska försvinna. Idag kan man följa alla nyheter på olika sociala medier eller på nätet, alla STORA nyheter. Men de små trevliga notiserna i hörnen, de trevliga nyheterna om att Rosa i Borensberg har hitta en jättestor morot i sitt trädgårdsland. Det som . bekräftar att det finns en gemytlig vardag med den vanliga människan trots allt elände i världen. Att få bläddra i sin egen takt och läsa om de meningarna som man vill, hur många gånger som helst är för mig en frihet.

Allt ska gå snabbt, swisch swisch. Fort, skynda, jobba spara tid tills vi går i pension för då ska vi leva loppan. (Hmm... jag trodde att man kanske var lite mindre på alerten när man blev gammal och skrutt, men jag kan ju ha fel...)

Vi bygger allt så att det ska vara så smidigt som möjligt. I affären är det självbetjäning, snabbmat, in mikron 2 min, av med plasten, ät snabbt, energidryck med koffein och socker. Till och med dagens barnvagnar är i racerformat. Idag har inte mamman och pappan tid att titta på sitt lilla underverk. Vagnöppningen ska var ut åt vägen, vagnen ska självklart vara snabb och sedan gå på tre hjul så att morsan och farsan kan spara tid eftersom de kan inte bespara ungen tiden att få en promenad bara sådär. -Nej, nej lilla vän, mamma ska ut och jogga och då är det lika bra att slå två flugor i en smäll.

Filmer som görs idag har aldrig haft så stora tillgångar till att kunna skapa det bästa. Det finns teknik, pengar, möjlighet till resa och fantastisk utrustning. Tyvärr så resulterar detta i actionfilmer som ibland går så himla snabbt att man inte hinner fatta vad som händer. Hjälte, snygg, action, skurk missar, sex, ful kompis till hjälte dör, hjälte har känslor, sex, hjälte blir barsk, hjälte mördar skurk, sex. Handling? Jag älskar film och det finns massor bra filmer som görs idag men ibland så ser man en film med otroliga tillgångar till teknik som bara gör ashäftiga scener som min lilla hjärna tyvärr inte hinner med. Det är lite synd.

Min storebrors bäste vän fick allt man kunde önska sig. Han hade alltid det senaste från leksaksaffärerna, nyaste radiobilen, kulspruten i plast, roboten som kunde blinka med ögonen i blått och rött och legomodellen av Jurassic Park. Ni skulle se hans avundsjuka blick när min bror presenterade sitt handgjorda svärd och sköld i papp.

Även jag, som flicka, kämpade på i leksaksvärlden. Medan alla mina väninnor visade sina barbieslott, Kendockor och rosa bilar satt jag med mina fyra barbiedockor varav en var sydd i tyg med dimmiga ögon från Turkiet.

Men ärligt talat, de roligaste stunderna var ju när vi var på mormors land och hittade jättelånga vasstrån som man kunde kriga med, när man fick en ballong som man spelade "inte nudda golvet" med. Eller ännu bättre, en plastpåse med snöre kunde vara en drake, man kunde samla sten, mossa, kastanjer eller ekollon i påsen. Snöret var alltid lika användbart när man hittade en gren som på något konstigt sätt såg ut som en liten kanin som man sedan kopplade och lekte free-style med.

För att inte tala om en tvåliters frysplastpåse som vi fyllde med vatten. Alla ungarna sprang ut med sina påsar på "gårn" och plockade sedan de blå bären som växte i träden. Väl i vattenpåsen mosades bären och magiska färger i blodrött trollades fram. Skitkul!

Min kära mor hade också lösningen på en del problem i den materiella världen då det visade sig att det senaste och mest tekniska inte alltid var det bästa alternativet.

När vi kom in och gnällde över att grannungarna hade superfina vattenpistoler fixade hon smidigt fram små sprayflaskor. Först gick man ut, lite skamsen över den fåniga sprayflaskan i plast men sedan när man insåg att den kunde ställas in i tre ascoola olika typer av strålar och att en av dessa stålar var jätte kul att spruta på sig själv med, blev man nöjd. Folk köade för att få låna den, i och med att deras "super-duper-turbo-water-machine-gun-pistoler" gjorde jätteont att spruta på sig själv med.

Även mammas effektiva diskmedelsblåsbubblor var en hit och definitivt mer hållbara.

Jag satt ofta med en plastmugg och fångade myror och även fast jag är ett undantag med ett starkt intresse för biologi så vet jag gamla "myrkompisar" som idag läser ekonomi som tyckte det var minst lika roligt som jag.

Vad är det för fel på oss då, vi som växte upp i barnvagnar i ljusblått manchestertyg med ansiktet mot våra mödrar, vi som tyckte att två magneter var roligare att leka med än senaste dataspelet som man dödar varandra i? Var inte för effektiva med era barn, lev nu, de blir aldrig små igen. Sen så vågar jag påstå att det går att ha roligt med den mest simpla pryl eller en enkel bok.

Det blir ju för attsingen vad man gör det till. Med lite fantasi kan en vanlig gråsten bli en ovärderlig skatt som man måste skydda med sitt liv och bygga en snöborg runt så att inte de hemska trollfåglarna (ofta ringduvor) stjäl den. Vi som växte upp såhär lever väl inte som primater, eller? Är vi helt bakom flötet och totalvrickade?

När jag läser igenom detta märker jag hur lik jag är Gustav Svensson från TV-serien "Svensson Svensson" från 1994. Han är bara lite mer extrem än mig. Han är en fet, manlig fader, socialdemokrat såklart, brevbärare och extremt jobbig. Han är fruktansvärt bitter över förändringarna i samhället. Det känns väl sådär att märka likheter med denne man som vid först anblicken är den totala motsatsen till mig, men vad ska man göra..?

Hur gammal kan jag vara, hmm..Tjurig som bara den, förespråkar hur det var förr. Mellan förti och femtio, kanske sextio. Jag är tjugo. Jag vet, jäklar vilken misslyckad en. Men vadå då, jag tror inte att särskilt många håller med mig men ärligt talat så tror jag att de flesta, även i min ålder håller med om någon punkt. Jag är inte emot teknik men jag tycker att vi ska slappna av lite grann. Bevara lite av det gamla som alltid har fungerat och kanske strunta i att tänka på vad som är mest effektivt utan istället bara trivas och må. Det behöver inte alltid gå snabbt, vi lever bara en gång och då är det lika bra att njuta och leva varenda minut istället för att försöka effektivisera och komprimera tiden.

Läs en bok vetja.

Alla har vi väl lekt med tanken att men är på en öde ö och bara får ha med sig en eller två saker. Jag vet vad jag skulle ha med, en penna, ett papper och om jag ska vara riktigt högteknologisk, även ett litet suddgummi.

Kristina Bate Holmberg

Copyright © 2013 Kristina Bate Holmberg

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.