Farsan och ja


Gun Kihl




Gun Kihl


Farsan och ja,

gick ut och spelade boll

på våran gård en da,

tanterna tittade ut och sa

kan du vara riktigt klok?


Jäntan ska ju leka

med dockor, din tok!

Farsan låtsades intet höra

Det som sas gick ut

genom hans vänstra öra.


Vi hade roligt varenda da,

Farsan min och ja.

För tanterna var det

en riktig plåga,

på intet vis skulle farsan våga,


ifrågasätta deras syn på saken,.

stängde så genast fönstret på raken.

De behövde inte ens

sova på saken


Farsan gungade mig högst utav alla,

jag var prinssessan, hans Singoalla,

Av alla ungar på denna gård

jag var den bästa

det tyckte han nog.


Så gick då min barndom,

rasande fort,

farsan är borta

jag är kvar, men minnena

lever, fortfarande kvar.


Nu går jag till graven

sätter en ros.

Borstar bort bladen, vattnar ibland

smeker varligt den gråa stenen

med min pappas namn.


Så fort går ju åren,

man fattar det ej.

Det livet har lärt mig,

att gör du ditt bästa,

har du gott i din själ.



Gun Kihl


Copyright © 2012 Gun Kihl


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:







SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.