Järnnyckeln


Gun Kihl




Gun Kihl


Jag reser mig sakta upp ur gungstolen, det var hemskt vad den knarrar illa. Får gå och se efter i verktygslådan om jag hittar något att olja upp den med? Rotar runt i lådan, tänker att det kanske kan ligga lite symaskinsolja där? Min hand stannar upp när den får grepp om en sliten gammal nyckel av järn. Den får minnena från barndomen att komma tillbaka i en rasande fart.

Nu nästan sjuttio år senare vågar jag berätta, fast en skammens rodnad växer fram på mina kinder. Ja, det var jag som stal den, den stora tunga nyckeln till utedasset.

Fast husen sedan länge är rivna, minns jag allt som om det vore i går, jag var där. När mor dog, bodde jag och min bror kvar hos far några år innan vi båda två hamnade i olika fosterhem. Jag smeker ömt nyckeln som jag håller i min slutna hand, så många minnen den väcker hos mig. Gungar sakta där jag sitter i min stol och minns tillbaka på en svunnen tid.

Lägenheten i den gamla träkåken bestod av två rum och kök plus svale. Köket gammalt och slitet, gråvit pärlspont på väggarna, vedspis blankad med skosvärta, en spiskrok hängde vid sidan om att öppna ringarna på spisen med. Den vitmenade spiskupan med de två locken av koppar, som mor polerade blank med Häxans skurpulver. På golvet en trasmatta som mor vävt av våra urvuxna kläder. En vask av plåt med enbart kallvatten. Mor satt ofta med kaffekvarnen mellan benen och malde kaffebönor, det spreds en härlig doft av kaffe i köket. Mor var noga med att det skulle hällas friskt kallt vatten i den emaljerade gula kaffepannan. När vattnet började sjuda så drog hon bort pannan från spisen, sedan hällde hon lite kallt vatten genom pipen. För att klara kaffet, som hon sa. Jag följde hela tiden henne med ögonen. Hon spred trivsel omkring sig, min mor. Till kaffet bjöd hon på hembakta sockerkringlor. Inte så sällan kom grannarna in för att få sig en tår. De tog gärna påtår, sörplade från fatet som de höll med utspärrade fingrar, sugandes på en sockerbit, de sa "uj uj,uj, så gott kaffe du kokat, Maria!" Jag såg fascinerat på. Ibland försökte jag också hålla tefatet som de gjorde, men mina fingrar var alldeles för korta.

När fredagskvällen kom tog mor fram badbaljan, värmde vatten på spisen, sedan skrubbade hon mig och min bror rena inför helgen, tvättade håret på oss. Hon tog fram locktången och la den på spisen så att den skulle bli lagom varm. Lockade sedan mitt långa ljusa hår, jag njöt av att känna hennes varma händer mot mitt huvud. Min bror och jag kröp sedan ner i våra sängar, mor tog fram sagoboken med rödluvan och de andra härliga sagorna.

De två trähusen låg mittemot varandra, jag tror det bodde sex familjer i varje hus. På husens vänstra sida låg ute- dassen i falurött trä, sex stycken i rad. Nyckeln till dasset hängde på en krok ute på svalen. Jag fick kliva upp på en pall för att nå den. Mor höll vårt dass prydligt och snyggt. Ett fotografi på Oscar den andre och hans familj hängde bakom ryggen på en, när man satt där. Vid sidan om stod korgen med silkespapper att torka sig med. På golvet naturligtvis en liten trasmatta som mor hade vävt. En glaserad kruka med björkris stod det där också på golvet. På grannens dass var det inte lika fint, det hade jag allt sett! Där luktade det illa av snus och hembränt och av annat också som jag bara inte vill nämna. Vid sidan om dassen stod soptunnorna, oftast överfulla. Råttor stora som katter letade efter mat, grabbarna på gården hade stort nöje av att jaga dem. Vi jäntor sprang skrikande därifrån!

Annars lekte vi jäntor mest med våra dockor. Vi lärde oss sticka dockkläder, vi hade ett fasligt schå med våra små, vi vyssade och vaggade! Grannens Stina hade fått en så fin dockvagn när hon fyllde år, en sådan skulle jag också vilja ha! Grabbarna flinade åt oss, tyckte nog att vi var larviga? Men vad gjorde det, vad skulle vi med dem till? De var ju bara jobbiga och stökiga, tyckte vi då.

På andra sidan om husen låg det en länga bestående av vedbodar en till varje hushåll, där fanns också en snickarverkstad, där höll en farbror till som täljde gubbar och gummor i trä som han sedan sålde på torget inne i stan. Allt tillsammans skapade så en innegård. Där lärde bror min mig att cykla. Han höll bak i pakethållaren och jag cyklade runt runt, alldeles rusig av lycka! Jag fantiserade om att jag cyklade genom olika länder, var i fantasin både i Paris och andra ställen som jag läst om i skolan. Jag hade detta år börjat i första klass, hade en blå skärmmössa med skolans emblem på, den var jag mäkta stolt över.

Nedanför köksfönstret blommade löjtnantshjärtan, prästkragar och de vita rosorna doftade tungt och mäktigt. Innanfönstren hade far redan plockat ut, på vintern la mor fetvadd mellan fönstren, stack ner eterneller i olika färger i vadden, det blev så fint. Frampå vårkanten dukade vi upp till picknick där i den lilla bersån som bildades av syrenhäcken. Då kom gärna tant Johanna ner, hon hade vårat tak som golv, sa far. Det gick en trappa upp från svalen till henne. Tänk, jag minns henne fortfarande så tydligt. Hon hade alltid en fotsid svart kjol på sig, plus tre fyra underkjolar samt huckle runt håret som var gråsvart och uppsatt i en "Filadelfiaknut." Tant Johanna var nämligen medlem i Pingstkyrkan. Jag stod ofta uppe hos henne på en stol klädd i en av hennes svarta kjolar trädd över axlarna, och som skulle föreställa en prästskrud. Jag läste allvarligt ur bibeln för henne och två andra tanter som också tillhörde samma församling. Läste och läste förresten, jag hade precis börjat ljuda, "Mor är rar, Far kan ro." Vilket tålamod de hade med mig! Far tyckte inte om att jag var där uppe hos henne varenda dag. Jag blev bjuden på blåbärskräm med mjölk och en varm potatis att hålla i handen, till kvällsmat av henne. Det smakade ljuvligt. "Sladdertacka," sa Far." Hon springer här och snokar, kärringen!"

Men vad jag älskade tant Johanna! Sedan när mor dog, så tog hon ofta hand om mig när jag kom hem från skolan. Efter det hon också hade dött, så fick jag en docka som alltid satt på gaveln till hennes säng, sängen i mahogny som hade höga stolpar, och ett vitt virkat överkast, låg stramt över täcket.

Nej, nu ska jag allt koka mig en kopp te, kexen och osten jag köpte i handelsboden är jag ganska så sugen på. Lägger ifrån mig nyckeln på det lilla bordet bredvid gungstolen. Går ut i mitt moderna kök, där det bara är att vrida på en knapp för att få varmt vatten till mitt te. Jag gör i ordning mina kex,tar också lite av rabarbermarmeladen jag gjorde på försommaren, den blev riktigt god. Väl tillbaka in i rummet med min bricka slår jag mig ner i gungstolen igen och minns vidare…

Dagen då mor dog glömmer jag aldrig. Vi barn låg i samma rum, då hörde vi Far gråtande säga," Maria, gå inte ifrån mig" Då tog glädjen slut i vårt hem. Far som arbetade vid järnvägen började supa, han och hans kompisar satt i köket och drack brännvin till långt fram på nätterna. Vi barn sprang vind för våg, mat blev det si och så med, ingen verkade bry sig om hur vi hade det. Ofta fick min bror och jag hjälpa honom i säng när han kom hem, redlöst berusad.

Jag kommer ihåg dagen när barnavårdsnämnden dök upp första gången efter det att någon granne hade slagit larm, kan det ha varit tant Johanna? "Så här kan ni inte ha det, det måste Karlsson förstå," sa de ."Det blir bäst att barnen får komma till ett bra fosterhem," nickade de förnuftigt, jag bara hatade dem…

Men så blev det, min bror hamnade långt bort i landet, och jag flyttades runt i olika fosterhem under de följande åren. Far träffade jag inte igen innan jag var tonåring, min bror ännu senare.

Sista dagen hemma packade far min väska med lite kläder, nallen jag hade fått i julklapp året innan mor dog, la han överst, sedan stängde han igen locket med en hård smäll.

Det var då jag tog nyckeln…

Jag tog målmedvetet fram pallen, gick ut på svalen och tog ner den. Gick ut på utedasset, där stoppade jag in nyckeln i mina underbyxor. Jag tittade mig omkring en sista gång nu var det inte så fint på dasset längre. Jag suckade djupt…

Där tog min barndom slut.

En av de första dagarna på det nya stället, tog deras pojke min nalle och dängde den i väggen så att sömmen sprack. Frun i huset tog ifrån honom den, gav mig nål och tråd för att sy ihop den. Då tog jag fram nyckeln, virade in den i en näsduk och gömde den inuti nallen. Sydde sedan igen den så fint jag kunde. Nallen tröstade mig under alla de där åren. När jag la kinden mot honom och kände konturerna av nyckeln, så kände jag mig trygg.

Jag bodde i många olika fosterhem under de kommande år, fick lära mig att veta hut, som dom sa." Hutet" bestod mest av att städa, passa småbarn, tvätta och stryka, gå ärenden, det fanns inte mycket tid för att leka, min cykel såldes snabbt, de fick nog några kronor för den?

I skolan var jag en duktig elev, villig och läraktig. Överläraren ville att jag skulle söka in till realskolan "Det blir ingenting av med det", sa de som jag bodde hos då," tösen ska börja jobba så fort skolan är slut! De dumheterna kan du bara glömma!" sa de.

Året jag fyllde femton år, så flyttade jag från mitt sista fosterhem, till en egen liten lägenhet, där min gamla nalle med sitt dyrbara innehåll hade en hedersplats uppe på bokhyllan. Jag hade en fast inkomst som jag klarade mig bra på, kunde till och med spara fem kronor i månaden.

Så småningom började jag läsa in grundskolan och fortsatte sedan att utbilda mig inom vården. När jag var nitton år, träffade jag min blivande make, vi gifte oss efter några år, byggde hus, fick tre fina pojkar och livet flöt på. Min gamla Nalle lekte pojkarna med tills den en dag bara gick sönder. Nyckeln hade jag inte haft en tanke på under flera år, behövde den väl inte längre…

Jag återsåg aldrig mitt barndomshem igen där jag tillbringade mina lyckligaste år. Min bror berättade på äldre dar för mig att vicevärden krävde far på sex riksdaler för en bortkommen nyckel som gick till ett gammalt utedass på fyrtiotalet. Nyckeln som blev min enda trygghet när jag växte upp.


Gun Kihl


Copyright © 2012 Gun Kihl


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:







SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.