Skilsmässan

Jag blir fortfarande het av vrede, när jag tänker tillbaka på Anders otrohet. Efter att ha varit gift i åtta år, så har han mage till att ta hit den där ”Bimbon” när jag var på kurs med jobbet. Tänk att de låg i våra sängar, i våra lakan! Jag mår illa när jag tänker på det! Det hade pågått i flera månader innan jag fick reda på det, alla visste om det utom jag.

När min väninna Berit antydde att hon sett Anders ute på krogen med en snygg blondin, skrattade jag bara åt henne Inte min Anders, inte! Det var nära att vår vänskap tog slut där, jag blev förbannad på henne också. Ja, herregud.! Som jag bar mig åt! Hade jag inte blivit sjuk så hade jag väl fortfarande varit gift med den där idioten. Att jag inte dödade dem! Minns hur dumma de såg ut där i sängen. Tagna på bar gärning!

”Men”, sa Anders dumt ” du skulle inte komma hem förrän i morgon? ” Bimbon” satte sig upp, hade inte ens vett att dölja implantaten. En kvart fick de på sig för att ta sina paltor och försvinna.

” Stick” sa jag. ”Dra så långt vägen räcker”.

Jag vet inte var jag fick mina krafter ifrån, jag var som besatt av vrede. När de väl kom iväg, så satt jag bara där rätt upp och ner, sittandes på en stol och glodde rätt in i väggen. "Vad gör jag nu? Med barnen? Med huset?"

Reste mig, hivade in lakanen och örngotten i tvättmaskinen. Körde maskinen på 90 graders värme tre ggr. Rev ur täckena som vi köpt tillsammans på Ikea. Gick ut med dem till sopnedkastet hade ett jäkla sjå med att trycka ner dem i det lilla hålet. Det var ju dumt förstås, med tanke på att de kostade över tusen kronor styck. Men jag var så djävla förbannad.

Sedan när jag kom ut i köket så såg jag att det stod två halvfulla vinglas där på bordet samt resterna av en pizza. En behå låg slängd över en stolsrygg, modell dasslock! Anders byxor och kalsonger plus ett par minimala stringtrosor låg där på golvet. Fy sjutton! De hade verkligen haft bråttom. Jag slängde skiten! Det var de sura för sedan, men det kunde de gott ha.

När morsan kom med ungarna så låtsades jag att allt var som vanligt, men hon såg snabbt att något hade hänt? Hon fick snart ur mig vad det var och sa alldeles förfärat, ” Men lilla Carina, hur ska det nu bli? Du måste besinna dig, tänk på barnen!

Vad då, bli? Jag kände adrenalinet strömma genom kroppen, ”inte en dag till jag bor i samma hus som den där horbocken! Det kan du bara glömma!”

Skilsmässan blev ett faktum, ungarna och jag bor kvar i huset, Anders och hans ”Bimbo” som förresten blev med barn med en gång (hon fick missfall sedan i tredje månaden) somliga straffar vår herre genast. Barnen träffar de inte så ofta.

”Hon är så bräcklig” säger Anders, ” hon orkar inte så mycket”.

Då blir jag skitförbannad igen! Jag då? Jag ska tydligen orka.

Gun Kihl

Copyright © 2013 Gun Kihl

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.