Värmen och kylan

"Alla älskar mig, och längtar efter mig" sa värmen, slängde sina varma slingrande armar om alla som hon mötte.

"Så är det inte alls" svarade kylan argt. "Människorna åker till Sälen och Åre, de längtar efter kyla och snö! Tänk att få spänna på sig skidorna och få åka utför pisterna. Det kallar jag för att leva!"

"Jojo, jag tackar jag", sa värmen ironiskt. " Så underbart det är med snö som viner runt knutarna, för att inte tala om ishalka, dubb och svinkalla nätter! Nä du, folk gillar värme och sol mera, det kan jag slå vad om!"

"Okey", sade kylan, "jag antar vadet. Du får så lång tid du behöver för att visa att människorna gillar din värme bäst."

Värmen satte i gång, sände med hjälp av sin gode vän Solen ut sina tentaklar över hela jorden. Människorna gottade sig, bredde ut sig i sina solstolar, stekte sina vita kroppar. Dag efter dag vände de sina ansikten mot den goda värmen. De kastade sig i böljorna, simmade och lekte i det varma ljuvliga havet. Värmen kopplade på hela charmen, öste massor av ångande het värme över jorden, Sjöarna sinade, åkrarna torkade, människorna började förbanna värmen. " Åh , sa de, om det bara kunde sluta, denna förbannade värme! Vad ska vi ta oss till? Nu har det pågått i flera månader, vi orkar inte mer! Gode gud, om vi slapp detta gissel, om vi bara kunde få kyla och snö!"

Kylan skrattade gott." Vad var det jag sa? Nu får du allt sluta, låt nu mig ta över! Jag vet hur en slipsten ska dras!"

Sagt och gjort. Värmen for sin kos, överlämnade allt åt kylans godtycke. Han satte fart på människornas blodomlopp med en gång, här ska inte ges någon pardon, tyckte han. Det blev mörkt och kallt, snön ven om benen, kylan for isande omkring. Folk huttrade och frös, blev liggande i sina sängar, hostande kröp de ner under täcket. Inget hjälpte, kylan for rakt igenom märg och ben. Det kvittade hur man eldade och tog på sig allt vad man hade av varma kläder. Kylan struntade i det, han hade aldrig haft så roligt! Han smög sig in i varje liten vrå av stugorna, väggarna blev fuktiga och råa, istappar hängde ner från taken och barnen kunde rita isblommor på de igenfrusna fönstren. " Ska detta aldrig ta slut, undrade de utsatta människorna. " Vad ska vi ta oss till? Gode gud om det ändå vore sommar!"

" Dom blir ju aldrig nöjda", sa Kylan till Värmen förvånat. " Hur vill dom ha det egentligen?"

" Det vete sjutton", svarade värmen. "Nu struntar vi i det här, låt oss prata med vår gemensamme vän Regnet, han finner nog på råd skulle jag tro! Och så vandrade de båda bort från moder jord för att inte på länge komma tillbaka igen.

Gun Kihl

Copyright © 2012 Gun Kihl

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.