Maria

Arma vemod, din arvedel som kvinna

Kapitel fem

Tonerna från en fiol blandat med höga skratt slog emot dem när de gick uppemot Olsgårdens loge. Ett par flickor skrek högljutt när en av ynglingarna kastade en groda på dem och Maria log när hon tittade på dem, det verkade inte vara så värst länge sedan som hon hade känt sig hemma i en flickhop. Nu var hon nästan giftasvuxen och med ett litet nervöst pirrande i maggropen tog hon tag i Karls arm och tillsammans gick de fram till ett par män som Karl kände och han släppte henne och sa, - gå du in i logen Maria, jag kommer strax efter.

Diskussionen handlade om järnvägar och han kastade sig raskt in i den. De yngre diskuterade och spekulerade om dragkraften av lok som gick på järnvägs spår skulle kunna mäta sig med ett par starka Ardennerhästar. Karl svarade att tåget var mycket starkare än hästar och han påpekade att en järnväg skulle gagna folket uppe i Gränslandet och hela Övre Norrland med för den delen när de nu äntligen kanske skulle komma sig för att bygga den. Nere i södra Sverige hade de haft järnvägar i flera år redan.

De äldre skakade på sina huvuden och en av dem sa, - jag skulle vilja se järnhästen när storsvackan bakom Långberget packas med snö, ska folket som åker tvingas ut och skotta då. Ett storskratt belönade hans utlägg och Karl som begärligt hade sträckt sig efter fickpluntan som gick laget runt satte brännvinet i halsen när han hörde den kommentaren.

Han torkade sig om munnen och förberedde sig att svara när han hörde att en av de yngre männen som stod lite utanför harklade sig och sa, - inte för att jag vill låta märkvärdig men loken har järnplogar framför sig sa snödrivorna kommer de lätt igenom.

Karl tittade på honom och när han inte kände igen honom frågade han vem han var. Jag heter Oskar Viklund och kommer ifrån Roknäs. Jag är snickarlärling hos Enok borta i Manjärv för hans lärning åkte till Amerika och han är känd som en av de bättre snickarna ända ner till Piteå så jag var inte sen att tacka ja till erbjudandet. Han tog mig med hit i kväll så att jag skulle kunna träffa några andra ungkarlar som han sa.

Alla skrattade för de kände väl till Enok och hans sätt att göra nya ord. Ungkarl det blev man om ingen flicka svarade ja på frieriet och åtminstone inte förrän man var över fyrtio år i alla fall. Karl sträckte fram handen och sa jag är Karl Anderson och stig fram så ska jag bjuda dig på en sup. De andra männen mumlade sitt namn en efter en och en del räckte fram handen och hälsade Oskar välkommen till Muskusbyn.

Nar Karl och Oskar hade druckit både en och två supar och diskuterat tåg och järnvägar en god stund sa Karl att nu måste han in och dansa med sin syster för det hade han lovat. Oskar gick med honom in men stannade vid dörren där han stannade och betraktade folket med ett vänligt småleende. Han tänkte att det inte var någon större skillnad på folket här i Muskus jämfort med folket hemma i Roknäs förutom att här var de klädda lite mer gammaldags.

Hans blick fastnade på Maria där hon satt i en vackert blå klänning ett stycke ifrån de äldre, gifta kvinnorna och tittade på de som dansade förbi. Han såg att Karl bjöd upp henne och förstod att hon var hans syster och beslöt sig för att dansa med henne lite senare.

klunga nere vid dörren. Ett par äldre män diskuterade den nya kungen Oskar II och hand Norsk kärlek. De flesta tvivlade på att han skulle ha något intresse i Övre Norrland annat än att höja skatten som alla de andra kungarna före honom hade gjort när de behövde pengar till ett av sina många krig. Andra däremot talade om hur hela landet skulle komma i gång igen för blockaden mot sjöfarten hade hävts och hur sågverken nere i Ångermanland ropade på timmer och timmer det hade man gott om. Tyskarna och Fransoserna behövde bräder till att bygga upp sina hus nu nar Napoleon hade krigat färdigt och hade förvisats till någon liten ö någonstans.

Oskar lyssnade och tänkte att det skulle vara en god ide att sätta upp ett vattendrivet såg, i Piteälven, kanske i närheten av Riddarhällan för där fanns ett lagom stort vattenfall. Det fanns milsvida skogar runt Gränslandet men till det behövdes det pengar och stora pengar till och med. Själv ägde han knappt skjortan som han hade på kroppen och han hade ännu dryga året kvar som snickarlärling. Nej det var nog bara Amerika som återstod, suckade han och gick framåt några steg och tittade på Karl som dansade med sin syster. Han märkte att hon var lång och hade en smal midja och att hon verkligen kunde dansa.

Längst upp mot hörnet där spelmännen satt uppflugna på en trave av bräder satt kvinnorna. De var helt upptagna med att utbyta nyheter om varandra på kvinnors vis och förfasa sig över hur ungdomen inte hade något vett alls utan for fram som vettvillingar utan tanke på att lugna ner sig och sätta bo.

En del satt och räknade månaderna på sina fingrar från olika spädbarns födslar bara för att förvissa sig om att modern hade varit orörd på bröllopsnatten. Andra utbytte idéer om hushåll och kreaturens skötsel och naturligtvis talade de om sina män. Menande blickar med konstaterande att kärligheten den försvann oftast redan veckan efter bröllopet och sedan var det bara ett de ville och en del oftare än andra.

En av kvinnorna sa att en gång om året kunde hon låta mannen komma till henne, men det var egentligen en gång för mycket. Alla skrattade glatt för de kände väl till både mannen i fråga och kvinnan likaväl. När skratten tystnade sa Johanna som suttit och lyssnat på den andra att hon för sin det inte alls hade något emot att hennes karl kom till henne en gång i veckan. Man blir av med mycken osämja om man ligger tillsammans ofta avslutade hon sin mening. De flesta höll med henne och en av dem sa, nu när vi talar om det så känner jag mig riktigt sugen. Nu ska nog far bli glad när vi kommer hem.

De yngre kvinnorna strömmade ut och in genom de bägge, vidöppna logdörrarna. De gick in med ögon som glittrade av hopp och förväntan och ut igen med påklistrade leenden och en del hade tårar i sina ögon som torkade snabbt när nästa melodi spelades och deras leenden var förväntansfulla när de gick in igen.

Om en ung kvinna inte blev vald till någons fästmö innan hon var tjugo år kunde det mycket väl hända att hon hamnade på de överblivnas karta och blev dömd att försörja sig som piga för resten av sitt liv. En vanlig bön bland de fattigare böndernas unga kvinnor var, - Gode Gud gör mig till brud så jag slipper gå som piga.

De unga männen hade ännu inte fått tillräckligt många supar innanför västarna som det kallades, för att våga ta stegen över golvet fram till någon av kvinnorna med risk att bli nekad till en dans och på så sätt bli utsatt för de andra männens skratt stod nervöst och tittade efter den unga kvinna som de i hemlighet trånade efter och tänkte – nästa låt ska jag banne mig bjuda upp henne, men oftast stannade det vid tanken.

Alldeles utanfor logdörrarna stod alla ynglingarna som ännu behövde flockens skydd mot detta nya, okända att finna en partner. De skröt vitt och brett inför varandra om sina kärleksäventyr med väldigt målande detaljer men mestadels hade de äventyren skett med okända kvinnor och ingen kunde därför veta om historierna var sanna eller inte.

Finniga och småflinande spottade de i kapp och stack sina tummar i sina hängslen och böjde sig bakåt för att se större och starkare ut, särskilt när de unga flickorna som arm i arm marscherade med stora steg runt logen. Varv på varv gick de och när de passerade ynglingarna steg deras fnitter till ett crescendo och de spände ut sina små bröst och sände sina små blickar mot den av ynglingarna som de tyckte mest om och ibland när deras blickar mötte just den rätta ynglingens blick kände de att de hade lyckats och deras skratt blev frimodigare och glatt vandrade de vidare.

Se fler kapitel av "Maria" här

Fler kapitel kommer att läggas upp efterhand.

Copyright © 2010, 2011 Kamilla Kirch.

Kamilla Kirch hemsida

Kamilla Kirch andra hemsida

Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:

• Dikter
• Artiklar & betraktelser
• Noveller
• Skribenter med egna presentationer
• Se även dessa böcker som läsarna har lagt upp.