Jag vet själv när våren kommer


Mona Cui




Jag vet själv när våren kommer. Det är när en fågel nickar.

Jag behöver inga smycken när havet omkring mig glittrar.

Jag behöver inte stearin ljus när solen mig smickrar.

Jag ser när bladen får färg om hösten. De är röda, oranga, gröna och gula med prickar.

Jag ser redan nu den vita snön i dina varma blickar.

När åskan varit skjuter jag regnbågs pilar.

För att ditt klädesplagg ska sitta fast, mitt kära barn, måste jag sy fast några nitar.

För att ditt matbord, din säng, din vardagsrums stol ska stå stabilt behövs här ett par spikar.

En tebryggare, det vet jag inget om. Leta i skåpet till höger. Där ligger ett par silar.

Garn, trådar och nålar.

Ett paradis med de bästa äpplena på sina gårdar.

Två rara små barn i lekparken, de bråkar.

Ett bageri i ena änden av stan har fullt upp just nu och knådar.

En man i trasiga häng byxor vars skägget åker rakt nedåt, han målar.

Hej och hå i dessa frukost mornar!


Mona Cui


Copyright © Mona Cui 2014


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:







SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.