En sårad romans


Mysan




Ännu en sömnlös natt, en massa gåtor som blir bara större och större, men inget leder till någon bra slut satts. Det dyker upp samma bilder hela tiden, den gången vi träffade varandra och det uppstod en gnista mellan oss och jag kunde inte för en sekund glömma hans blick, hans ögon som var så mörka att det var svårt att skilja om det var gröna eller blåa ögon han hade. Hans hår var ganska mörkt och lite rufsigt.

Då vi närmade varandra och såg in i varandras ögon, sedan utbrister någon ut i ett leende. Den andra bilden som dyker också upp då vi inte pratade så mycket med varandra och en dag så dök han plötsligt upp från ingen stans, han hade samma utseende men han såg inte så glad så som han var förut. När han passerar förbi mig så brister han upp till ett leende och sedan försvann han.

Jag ruskade på mig och kollade på klockan. Halv åtta var klockan, jag suckade lätt och reste mig ur sängen. Halsen sved och huvudet dunkade obehagligt, det är nog sista gången jag dricker mig full.

"Mamma har vi någon Ipren jag kan ta?" ropade jag från mitt rum. Men fick så klart inget svar. "Pappa har vi någon Ipren?" ropade jag ihop om att han var hemma. Men inget svar där heller. Jag slet upp dörren från mitt sovrum. "Hallå kan någon svara eller?" skrek jag. Fortfarande inget svar.

Jag gick till köket, som vanligt fanns det en lapp. "Hej gumman, det finns mat i kylen , tyvärr så åkte jag och pappa lite tidigare än vanligt, vi ska åka på en affärsresa, ha det så bra så ses vi om tre dagar. Kram mamma" Läste jag på lappen, med detsamma så knycklade jag ihop lappen och kastade den i soppåsen.

Alltid går deras jobb före mig, det har alltid varit så sedan jag var ganska liten.

Men det är väl ingen som kommer att lida med mig. Sedan all dess kärleksproblem och skit. Usch jag borde fan inte bli kär mer, man blir bara sårad av den personen som jag gillade som mest.

Jag går in i mitt rum igen, startar datorn och drar fram Spotify och lyssnar på Tinie Tempah children of the sun. Jag satte mig på täcket och kramade om kudden. Tårarna började sakta att rinna ner från mina kinder, jag var ensam, ensam i hela värden. Det enda hopp jag begärde var han, han som kunde få mig på andra tankar, inte kunna känna mig så ensam som jag gjorde just nu.

När låten var slut så stängde jag av datorn och klädde på mig. Tog nycklarna & mobilen,som låg vid skrivbordet, ut till hallen och drog på mig skorna, tog tag i min jeansjacka och låste dörren. Tog fram hörlurarna som fanns i min ena jackficka, och stoppade in den i mobilen och lyssnade på musiken som började att dåna ur hörlurarna.

Jag började att vandra längst gatan och riktning emot bryggan. Jag orkade inte att hälsa på några som gick förbi mig och sa hej sedan bara de går i från än utan anledning. Snart var jag framme, och där står han, böjd över bryggräcket.

Solen fick havet att glittra så vackert och hans blick var fast vid vågorna som drev sig allt närmre där han stod. Jag började att gå sakta fram till honom, jag ville säga något till honom, men det var som om jag var förlamad. Men jag lutade mig över räcket och kollade ner.

Snart upptäckte han att jag stod där. Han började resa på sig och gå sin väg. Jag greppade tag i hans hand stadigt. "Du vet att jag har känslor för dig, och det har du själv. Så varför ska du hålla på och såra mig hela tiden.Vet du hur ont det gör? och så kan du inte ens förklara varför du håller på så här. Jag begär inget av dig." Sa jag och släppte hans hand.

"Jag visste inte vad jag höll på med. Jag tyckte om dig som en kompis i början" sa han svagt och tystnade, rättade till kepsen. Och fortsatte. "Jag fick mer och mer känslor för dig, när du nämnde alla killar och fester du gick på. Så kunde jag inte toppa det. Så gjorde jag det som jag gjorde. Sa han och kollade ner i marken. "Jag sa bara det för att få dig att bli lika sårad som jag blev. Jag borde inte ha gjort så emot dig, men jag kan inte styra mina känslor för dig" sa jag.

Det gick några sekunder av tystnad. Sedan gick han emot mig och böjde sig ner och kysste mig försiktigt. Jag kysste honom som svar, äntligen var allt som jag önskade. Bättre kunde inte denna dag bli.


Mysan


Copyright © Mysan 2014 -


Publicera dig?

Är du intresserad av att publicera en dikt, artikel, novell eller berättelse på dessa sidor?

Du har chansen att nå många läsare då tusentals besöker dessa sidor varje dag. Flera har startat eller utvecklat sig som skribent här!

Se mer info här - publicera dig.

Läsarnas bidrag:







SÖKNING GRAMMATIK
Sök här för att hitta!

Anpassad sökning

 
Kom ihåg! Orden, som är indelade i olika ordklasser, och instruktionerna för hur de används – grammatiken med formläran och satsläran – finns endast där för att hjälpa dig att kommunicera med och förstå andra människor.